Åtminstone undertecknad rynkade skeptiskt på näsan när Kristian Mattson inför släppet av nya plattan i en intervju sa att han denna gång har försökt att hålla sig undan från att skriva om uppbrott. Ekvationen verkade inte gå ihop – vad är en The Tallest Man on Earth-platta utan melankoli och kärlekstrassel? Eller, för att hårdra det: är det ens en The Tallest Man on Earth-platta om där inte finns melankoli och kärlekstrassel? Svaret är, föga förvånande, nej – helt enkelt därför att Matsson, goda intentioner till trots, inte kan låta bli att skriva om just uppbrott.
Däremot kan han skriva om dem på andra sätt och ur annan vinkel. På I Love You. It’s a Fever Dream. är han inte lika dyster som han brukar vara. I stället får vi möta en Mattson som har fötts på nytt, som lydigt tagit sig igenom sina terapitimmar och kommit ut på andra sidan i skepnad av något slags munk, en acceptansens mästare. ”I look for nothing and I feel alright / Stillness in the ways I try”, sjunger han på My Dear, albumets kanske bästa låt, och det är skrämmande lätt att föreställa sig honom sittande på marken med benen i kors i sin sommarstuga i skogen. Han sluter ögonen och lyssnar på fåglarna. Vinden blåser liv i anteckningsblocken. Allt kommer att bli bra. Och blir det inte det, gör det inget.
I tidigare nämnda intervju signaleras också att I Love You. It’s a Fever Dream. kan ses som en fortsättning på förrförra skivan There’s No Leaving Now. Det stämmer nog. Allting har stramats åt utan att för den skull göras mindre, produktionen rör sig bakåt i tiden och är en återgång till det gamla, om än på nya sätt. Ljudbilden är både snäv och luftig – precis som stugan i skogen finns där bara det allra nödvändigaste. Det sparsmakade och välavvägda löper som en porlande bäck genom albumet, via eminenta singeln I’m a Stranger Now till mindfulness-dängan All I Can Keep Is Now. Kronjuvelen är tidigare nämnda My Dear, lika sorglig som skarp. Fast mest av allt är den förstås vacker. Kanske är det just så man bäst sammanfattar I Love You. It’s a Fever Dream. – vackert, avskalat och vågat i sin reträtt. Inget är överflödigt. Allting är tillräckligt. Kristian Mattson har gjort sorgerna till sina. Till slut.