The Weeknd, en gåva från ovan
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Weeknd

San Miguel Primavera Sound, Barcelona

Betyg: 8/10

Det var längesen som R&B var så hett som nu. De lena rösterna som tydligt bryter av de bombastiska eller smekande arrangemangen. En genre som på sistone fått ett helt nytt ansikte. Omvandlingen är fantastisk. Från tröttkörda klichéer till namn som Frank Ocean och The Weeknd som visar var skåpet ska stå. Inte blir det sämre av att Usher hoppat på tåget. Hans senaste singel, Climax, tillhör det absolut bästa som 2012 spottat ur sig.  Det tvättar bort de skitoga ränderna MTV-hitsen frambringat. Och det är tydligt hur han följer dessa ungtuppars fotspår när R&B upplever en renässans.

Precis som alla andra fängslas jag av mystiken kring The Weeknd. Det är också en viktig kugge i den hajp som surrar kring honom. Storhetsvansinnet kanske går honom åt huvudet. Men än så länge har han ett stadigt grepp om såväl kritiker som fans. Skrikande som gråtande. De mediala bojkotterna och det selektiva antalet spelningar får varje möte med Weeknd att kännas exklusivt.

Ett bombastiskt arrangemang som skulle kunna tillhöra Jay-Z detonerar och backar upp den sammetslena rösten utan att lämna några tvivel. Trummorna dränker aldrig Abel som han egentligen heter, de adderar enbart känslan av äkthet. Det är där vi landar, bland ömma ballader och explosionsartade trummor. Två motpoler som trots sina olikheter verkar i symbios.

Gud vad trött jag är på artister inom genrer som hiphop och R&B som ”droppar” beatet, och lever på den ljudvågen. Därför är det med glädje jag ser ett liveband backa upp en hajp som gör sig större än kritikernas vackra beskrivningar.

Men till min stora förvåning är inte Pitchfork-scenen fylld till bredden. En bedrift som Chromatics lyckades galant med. Konstigt nog. Borde det inte varit tvärtom?

Möjligtvis skrämde de ojämna spleningarna på Coachella bort både en och annan. På Primavera är det felfritt. Han träffar toner, visar upp en mer ödmjuk sida och seglar rakt in i mitt hjärta. Behöver jag ens motivera hur bra det här passar in på den svenska hipsterkongressen i mitten av augusti?