Det här är tredje gången This Is Head bjuder med oss på en resa genom krautiga ljudlandskap. Malmöbandet har aldrig varit ett band som har satt själva låtskriveriet i fokus. Snarare har de låtit den biten ske naturligt, så även nu. Det är ljuden som är albumets mitt; de hypnotiserande, fängslande och alldeles underbara ljuden. Med det sagt är This Is Head inte ett överdrivet spretigt album som befinner sig någonstans i rymden, utan all experimentation har skett inom givna ramar. Krautingenjörerna This Is Head vet vad de gör.
Ljuden på This Is Head är faktiskt inte som en kan tro inspelade någonstans på Mars, utan i en liten stuga på ön Mjörn mellan Orust och Tjörn. Efter en veckas hårt arbete kunde bandet konstatera att deras mentala föreställningar om vad som skulle vara deras tredje album hade blivit verklighet. Inspelningarna togs sedan till Studio Möllan där bandet vanligtvis huserar för mixning och mastering. Bandets tredje och självbetitlade album var här.
Albumet – snyggt inlett av Beginning och avslutat av End – är verkligen som en resa. I Beginning kastas vi genast in i ett kraut-dubbigt limbo med en tjutande synt som enda fasta punkt. Den tidigare beskrivna krautigheten blir som mest påtaglig i Timmerdalen (döpt efter orten där albumet kom till) där influenser som Cluster och Maserati låter som mest närvarande. På Astray och People närmar sig bandet popigare breddgrader utan att aldrig riktigt nå fram. Sex minuter långa End rundar av på bästa tänkbara vis med vad som låter som samplade fiskmåstjut. Kanske inspelade på Mjörn, kanske skapade av en gitarr.
Precis som att man kan stirra sig blind på det kubistiska omslaget kan man lyssna sig döv på alla detaljer. Ingenting lämnas åt slumpen, och trots den korta inspelningssejouren märks det att This Is Head har lagt mycket tid åt efterproduktion. Det enda jag egentligen skulle kunna önska är att vissa låtar dras ut och görs längre. Det känns ibland som att krutet sparas på, att bandet inte vågar ta ut svängarna riktigt så långt som de vill och kanske borde. This Is Head är nog inte ett album som jag kommer att återbesöka många gånger, men när jag väl gör det så kommer jag att fråga mig själv varför jag inte lyssnar på det oftare.