Tillbaka till rötterna med Kiwanuka
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Michael Kiwanuka

Münchenbryggeriet, Stockholm

Betyg: 7/10

BBC var inte sena att kasta sin kärlek över Michael Kiwanuka. På sätt och vis förutspådde de den soulifierade trenden relativt tidigt när de utnämnde Michael Kiwanuka till prestigefyllda ”BBC Sound of 2012”. Helt fel hade de inte när de stack ut hakan och gav omvärlden en konstpaus från den pulserande elektroniska underjorden som ständigt står i rampljuset. På sätt och vis har 2012 varit en tillbakablick samtidigt som vi ständigt kämpar för vad vi så gärna vill kalla ”det nya”. Och de växer och frodas båda delar. Utmärkande för Kiwanuka har hela tiden varit den återkoppling han gör med soulmusikens förfäder. Det är som löpandet bandet, ett naturligt samband, och stundtals ter det sig som om en paus på 30 eller 40 år aldrig ägt rum. Tiden har stått stilla förr. Nu gör den det igen, samtidigt som vi rör oss framåt. Det märks inte minst på klientelet som bevittnar den brittiska soulmusikern. Från sotarmössor till kostymnissar, alla samlas i samma värme som Bill Withers och Otis Redding en gång i tiden fick uppleva.

Karismatiska paradnummer pryder inledning, där instrumenten ges ett större utrymme än på skiva. Efter att I’ll Get A Long och Tell Me A Tale tackat för sig, förväntar vi oss nästa steg i trappan. Men det uteblir, tills vi möts utav en strålande tolkning av Jimi Hendrix gamla spår May This Be Love. Och det är då vi återigen plockar fram känslorna från vad som tidigare varit frusna själar.

Han saknar varken spelglädje eller gnista, men inför en relativt tafatt publik kan inte ens Norra Londons mest lovande musiker, det senaste året, skaka liv i vad som skiftar mellan en förgyllande 60-tals fest till ett tafatt företagsgig på Silja Line strax utanför Mariehamn klockan tre på natten. Ni vet när klientelet snackar mer om kvällens bravader och raglar sig fram på kanterna än tar till sig kvällens självklara stjärna, har man som artist ett svårt utgångsläge. Men trots att den här kvällen krävt en mindre lokal, betydligt mer flanell och ytterligare några ölflaskor på halsen, kan jag inte klandra den unge britten. Home Again är i sin ensamhet precis så mäktig som BBC hade på känn när de inför 2012 valde mellan artister som ständigt söker det nya och artister som vågar gå tillbaka till våra rötter. Den stora frågan är, hur ska han ta det här vidare?

Foto: Magnus Olsson