Live

Tillsammans tog de med oss hem, till värmen.

Publicerad: 29 februari 2012 av Truls M

Anna Ternheim 

Växjö Konserthus 28/2

Betyg: 8/10

För ett år sedan begav sig Anna Ternheim till Nashville. Det skrevs mycket om hennes utvandring till den amerikanska södern – om musiken som skapades men framförallt om musiken som hade skapats där, atmosfären och historierna som hade kommit därifrån och som hon nu gav sig in i. När hon kommer till konserthuset så är det inte bara fantastisk musik som hon skapar, utan också en känsla, ett rum.

Scenen är inredd som ett gammalt gods; inrökta, vinröda läderfåtöljer, persiska mattor, ljusstakar och en uppstoppad schäfer. Ternheim går tyst fram och drar i strömbrytaren till en ensam glödlampa ovanför mikrofonen. Precis som på The Night Visitor så inleder Solitary Move. Så sakta väver hon in oss. Hon blickar tillbaka till Somebody Outside i oemotståndliga I’ll Follow You Tonight. Shoreline gör hon än en gång till sin egen; så snygg och precis så känslosam och som den ska vara när hon sjunger den. Bara hon och ett åldrat piano finn där och då. Det är imponerande. Samtidigt går en medelålders herre tyst in på scenen, häller upp två glas rödvin och slår sig ner i en av fåtöljerna. Det är Dave Ferguson som producerade det senaste albumet. De skämtar, gnabbas och skiftar instrument inför varje låt. Kontrabas mullrar i Walking aimlessly och en billig mandolin(som Dave påstår han ska sälja på Ebay) spelas i den alltför korta God Don’t Know. Aldrig tar någon över utan hela tiden existerar deras röster i en stark symbios – hans djupa, stadiga med hennes sköra och samtidigt så säkra stämma. Pratet kommer naturligt, små historier eller visdomar som leder in i nästa låt. Lorelei-Marie är precis så jordig och varm som på albumet. Ferguson röst håller upp och förstärker. När Anna sjunker ner i fåtöljen och den härjade country mannen tar över helt själv i Baby’s Gone(skriven av legendaren Jack Clement) så är det bara en självklarhet.

Med endast en mekanik metronom som sällskap blir sedan Let It Rain så ogenomtränglig och vass att det är svårt att beskriva. Jag har aldrig hört en låt så avskalad och samtidigt så stark. Från dess karga landskap går Ternheim efter det tillbaka in i värmen för att avsluta med Black Light Shines. Trygg dramatik tonsatt. Anna Ternheim och Dave Ferguson tog inte med oss bort till något främmande, tillsammans tog de med oss hem, till värmen.

Resterande stopp på Ternheims Turné

1/3 – Lund, Mejeriet

3/3 – Borås, Folkan

4/3 – Vara, Vara konserthus

8/3 – Örebro, Conventum

9/3 Linköping, Konsert & Kongress

10/3 – Karlstad, Karlstad CCC

14/3 Uppsala, Konsert & Kongress

15/3 – Skövde, Stadsteatern

17/3 – Eskilstuna, Lokomotivet

18/3 – Gävle, Konserthus

28/3 – Sundsvall, Spegelsalen

29/3 – Östersund, Gamla teatern

31/3 – Luleå, Kulturens hus