Tim Heckers ljudexperimenterande har tidigare jämförts med landskapsmåleri. Varje ljud måste ses i förhållande till helheten, för det är i detaljerna som det storslagna ligger. Varje ljud, varje penselanslag, blir vitalt enbart sett till den större bild som målas upp. Även om Hecker själv har förkastat jämförelsen med landskapsmåleri så är den ändå talande för hur hans musik fungerar. Det är detaljrikedomen som ger helheten.
Tim Heckers musik har alltid haft tidlösa tendenser i sig, som att den har varit oberoende av trender och vilka hjälpmedel som funnits till hands. Love Streams är kanske hans mest tidlösa verk någonsin med hänsyn till att han låter det gamla och nya verka i symbios. Grunden till albumet bygger på körmotiv komponerade av Josquin des Prez under sent 1400-tal. Dessa har sedan arrangerats om – vänts bak och fram av kollaboratören Jóhann Jóhannsson – och sedan satts i ny kontext av Hecker, sida vid sida med eteriska syntljud, oljefat och dånande ljudmattor.
Det faktum att motiven, som ursprungligen sjöngs på latin, har vänts bak och fram gör att text och ursprunglig mening helt har eliminerats. Det Hecker har tagit fasta på är deras uttryck, hur de sjungs och framförs, och inte vad de betyder. På så vis fyller han de nu meningsuttömda motiven med egen mening, i den nya moderna kontext han har satt dem i.
Precis som med mycket annan ambient musik så fångas man som lyssnare in mitt i verket. Love Streams har liksom ingen in- eller utväg. Att vara fast därinne och låta sig ätas upp av de ny-sakrala klangerna, är en både spirituell och stundtals utmanande upplevelse. Albumet är fullpackat med intryck, båda vackra och fula, utan att någonsin riktigt ge svar på vad det hela handlar om. Den vaga betydelsen är också ett av verkets styrkor, att tolkningen precis som med en målning på ett landskap skiljer sig från åhörare till åhörare.
Den allra finaste detaljen i landskapsmålningen är spåret Voice Crack. Hade den varit målad med pensel föreställer jag mig att den hade varit ett ljus som kontrasteras av ett dunkelt moln. Någonstans när den ettriga synten suddas ut av körstämmorna blir Love Streams som allra mäktigast, när Heckers små detaljer ger liv åt ett helt album.