Tim Hecker
Malmö, 31/3 – 2017

Tim Hecker har börjat hälsa på Sverige ganska frekvent. Läser man texterna som finns på den här sajten om hans besök kan man mellan raderna läsa sig till att flera i redaktionen, mig inkluderad, skulle kunna tro att han strålats ned direkt på scen från ett rymdskepp. ”Allting är rubbat”, avslutades recensionen från Way Out West, som liknade det vid musik sprunget ur någonting intelligentare, från någon som verkar agera utifrån andra väggar och hinder än vi övriga. Beskrivningen av spelningen från Debaser Medis ett par månader senare förde en liknande futuristisk tes. Hecker suddar ut skillnaderna mellan melodi, rytm och textur, allt blir en massvis boll av ljud som voltar runt åskådarna, vilket gör hans konserter annorlunda. Religiösa och utomvärldsliga liknelser är nära till hands. “Pagan music that dances on the ashes of a burnt church”, har han själv beskrivit sin musik som i samband med förra årets 4AD-debut Love Streams. Jag tycker det känns som att åka genom luftgropar i ett flygplan.

Live, där Hecker slår sönder nästan alla sina melodiska ambitioner och det största delen av tiden är omöjligt att urskilja enstaka låtar, är den känslan ännu tydligare. Ljuden är okontrollerbart fria, som en vind eller vågskvalp, men samtidigt tunga, som betong eller ångest. Det är en typ av extrem tvärtomvärld som får många att söka sig dit, till ljud som rivs ner eller dras samman bara ögonblicket efter att de uppstår. Han spelar så högt att jag inleder den knappa timmen på Inkonst med en tvångstanke: om jag råkar vrida mitt huvud lite åt sidan, och därmed låter ett av öronen riktas mer mot scenen, kommer mitt huvud att implodera. Flaskan jag dricker ur rör sig lätt över läpparna, styrd av kraften från basen. Hecker är som en korsning av två andra fysiska liveakter som frammanar samma hypnotiska atmosfär : de närmast massageliknande vibrationerna från dronebandet Sunn O))) och den sönderfallande elektroniken i James Holdens techno.

Konserten marknadsförs som en ny audiovisuell show, men är du ute efter hjälp på traven med att föreställa dig saker ska du söka dig någon annanstans. Tim Hecker bjuder på några olika färger, men jag har sett mer ambitiös ljussättning under popspelningar på Jazzhuset. Det spelar mindre roll. Alla blundar förstås ändå.

Kvällen föregås av ett samtal med musikjournalisten Lisa Blanning – vilket jag tyvärr missar – men det säger något om både Heckers strävan bort från korta treminutersfix och spelstället Inkonsts ambitioner. Nästa månad arrangeras en av Europas främsta ljudkonstfestivaler i lokalen och deras bokningar är ofta både vågade och exklusiva. Det är en underbar lyx att kunna gå och se Tim Hecker i en murrig lokal utan hörbara volymbegränsningar, men det är ännu vackrare att titta i programmet på väg ut och upptäcka att Malmö vänligt börjat vinka in rymdskepp från världen över.