Tiny Little Houses

Melbourne är, efter Sidney, Australiens största stad. Staden är hem för musikaliska giganter som Cut Copy, Nick Cave och årets senaste listetta, Gotye. Det är dock inget av dessa band jag vill tipsa om idag. Faktum är att de har väldigt lite gemensamt med Tiny Little Houses. Ett band som visar att det inte krävs enorma arrangemang för att framställa väldiga känslor, i stil med Elliot Smith eller Belle & Sebastian.

Caleb Karvountzis är personen bakom namnet, och han spelar själv in låtarna i sitt eget sovrum. Det märks. I White Feather Pt. 1 plockas det exempelvis in ”gnidande mot vinglas” för att få fram den riktigt drömska känslan. Tonen är väl knappast kristallklar. Det spelar mindre roll då Caleb, som är projektets grundare, sjunger så oerhört stämningsfullt. I Poison Darts, där framtoningen först framstår som en aning mer huld övergår den sekunden senare i någon form av brus som mest påminner om någon fusion av shoegaze och chillwave, och det är alldeles underbart.

Lo fi-produktionen är något som sagt något som genomsyrar de fåtal låtar som hittills går att lyssna på via bandets Soundcloud. Av dessa är det dock tveklöst Lonely People som gör det starkaste intrycket. Över en dämpad gitarr nästan viskas en hopplöst vemodig och cynisk textrad fram. Två korta minuter senare är allt över och jag inser att jag aldrig kommer få den ekande textraden ”Love is not easy/Love is not pure/Love is not kind/Love is just something lonely people do to spend time” ur hjärnan idag.