”Think I’m gonna try in Hollywood”, sjunger Tobias Jesso Jr. på singeln Hollywood. Han bytte ut basen i The Sessions mot en ensam pianobänk, han flydde Los Angeles och återvände till sitt älskade Vancouver. Han hade redan jagat genombrottet – och som för så många andra hade det inte gått. Hollywood slutar med att han vinkar av förljugenheten. Men lyckas man inte i sällskap går det ju alltid att kliva ut ur skuggan och blotta en röst som ironiskt nog verkar rymma alla de stora filmförälskelserna från 40-talet. Jesso Jr. började skriva poplåtar tunna som kvistar. Enkla, avskalade stycken; ett som ofta innehöll ordet ’baby’, ett annat som upprepade ’love’. Det var han, pianot och bruset från inspelningen.
Jag kan sakna det bruset på Goon, som är Newman! Lennon! Nilsson! men inte längre så likt Sparklehorse susande lo-fi-visor. Förändringen som producenterna Ariel Rechtshaid, Pat Carney och i synnerhet förra Girls-medlemmen JR White fört med sig gör ljudbilden rundare och varmare. Trion har hanterat de bärande komponenterna – pianot, rösten och den akustiska gitarren – respektfullt och lyfter fram var och en i precis rätt lägen men som man sällan säger: man ska inte alltid laga det som är trasigt. Det finns redan många texter om 70-talsarvet som Goon bär på, men det finns ett träffande nutida exempel på hur kanterna hyvlats bort. På sitt debutalbum från 2013 gjorde Manchesters Money något liknande så snart de signat med ett större skivbolag, mest uppenbart på den stora balladen Goodnight London som som i originalversion från tre år tidigare gnisslade och knastrade tills den antog en magisk aura. Likt i britternas fall är musiken ändå hänförande, för många säkert ännu bättre, i sin nya mer renodlat klassiska skrud.
Allra bäst av det nya materialet fungerar For You eftersom den kombinerar låtskrivarens naivitet med en mindre drömlik verklighet. Virrvarret av stråkar, piano och trummor får den att låta salig men lyriken öppnar för andra intryck. När Jesso Jr. kan sjunga sina patenterade kärleksutrop (”Every time I see ya / I’m always smiling”) och följa upp det med ”You would have a light to my deep dark insides” är han hypnotiserande. Goon känns många gånger som en stormig tv-såpa-romans där huvudrollsinnehavaren slits mellan sina demoner och sin kärlek. Det är blödig pop i sin renaste form och det har gjorts förr men på Without You och Just a Dream låter Tobias Jesso Jr. faktiskt som att han står nedanför Hollywood-skylten, tittar ut över staden och har svårt att andas. ”There is nothing out there for me without you”, sjunger Tobias Jesso Jr. och det är både dånande vackert och lite obehagligt mitt i all romantik. Ingen säger baby bättre än han just nu.