Todd Terje
Red Bull Music Academy, 1/11 – 2014

I somras såg jag Todd Terje avsluta Øyafestivalen. Det var bland det mest ambitiösa jag någonsin sett stå på en scen. Terje, som normalt sett spelar själv vid ett dj-bord, var uppbackad av ett stort band. Scenen var rejält dekorerad med färgglada pappfigurer, en enorm dansgrupp gjorde en specialgjord koreografi till Inspector Norse och festivalen hade bokat Bryan Ferry, till synes bara för att han skulle kunna gästa Terje på deras samarbete Johnny and Mary.

När Terje nu intar Kägelbanan och Red Bull Music Academy så är det själv vid ett dj-bord. Det är svårt för mig att inte jämföra allt med Oslo-spelningen. För även om den var planerad till den grad att den nästan saknade ett eget liv, så var det ett minne jag aldrig glömmer. Terje på Kägelbanan är visserligen också rätt grymt, men av förståeliga skäl inte lika minnesvärt. En sak står dock klart: det är jävligt kul.

I grunden ligger det hela tiden bankande beats i snåret mellan house och disco, och över dem finns de kittlande syntmelodierna. Början av spelningen är inte direkt en hitkavalkad, men att det är den norska dansregenten som står för musiken är tveklöst varenda sekund. Han har under sin ganska färska karriär skaffat sig ett eget sound som är retro men modernt och som är soligt och färgglatt. Allt som spelas följer i det mönstret och Terje tabbar sig inte. Jämfört med i Oslo så ges inte samma uppstyrda känsla som då stod honom i vägen, utan det är mer lekfullt och äventyrligt. Då visste alla till exempel att Bryan Ferry skulle gästa och vad som skulle komma därnäst då spelningen i princip följde albumets låtlista. Nu känns det som att vad som helst kan hända. Det är en fördel.

Kontrastfullt nog så är det samtidigt mindre liv i spelningen. Eftersom det i Oslo var mer utav en rockkonsert och en engångsföreteelse och kvällens spelning snarare är en vanlig kväll för Terje så försvinner en del av spänningarna. Precis som med alla dj-sets så är det svårt att veta vad som egentligen görs på plats och vad som bara är en knapptryckning. Men det ska tas för vad det är och faktum är att jag och resten av publiken inte kan stå still. Det gör att den fullpackade lokalen blir varmare än vilken solig sommardag som helst, så om en blundar och tänker sig att den salta svettlukten som hänger över publiken i stället är från ett salt hav så är musiken ett perfekt soundtrack.

Även om spelningen innehåller mycket okänt så glöms förstås inte hitsen bort. Delorean Dynamite är den som smäller till först, Svensk sås dras ut i en lång och mindre ettrig version och Inspector Norse får visserligen jublet att stiga men förlorar en del av sitt gung eftersom den snabbats upp en hel del. Avslutar gör dock en underbar rework på Whitney Houstons I Wanna Dance With Somebody och lämnar publiken i eufori. Den gör tydligt att Terje är en av de roligaste dansakterna vi har i dag, även om spelningen i sig kanske inte går till historien.