Nyhet
Tonya Harding gillar inte Sufjan Stevens låt om henne
Publicerad: 10 januari 2018 av Magnus Olsson
Sufjans överraskning passade inte Tonya i smaken.
Sufjan Stevens var fjolårets jultomte, precis som sig bör. Den här gången var det inte ett julalbum som kom upp ur säcken, det var en skildring av omskrivna och omsusade konståkaren Tonya Harding. En fascinerade historia där den tidigare olympiska konståkerns pojkvän gick till en brutal attack mot en av Tonyas konkurrenter. Oavsett hennes direkta inblandning i ovannämnda incident har Tonya Hardings liv kantats av löpsedlar och rubriker. Lite en självklarhet att en av vår tids bästa berättare också därför ger oss sin egen skildring. Precis innan 2017 blev 2018 landade därför den kärleksfulla hyllningslåten Tonya Harding.
Huvudpersonen i fråga tyckte dock inte låten var någon kärleksförklaring precis. Tonya Price som hon egentligen heter är föremål för en intervju om hur hon även på senare år blivit syndabock och en metafor som till och med president Obama använde gällande tävlingssammanhang. I, Tonya här också namnet på en film, vilket gör att Tonya Price hamnat i skottgluggen ofrivilligt när hon till vardags lever ett stillsamt liv med sin familj långt bortom rampljuset.
Skribenten Taffy Brodesser-Aknes beskriver Tonyas reaktioner:
I told her about the essays I’d read about how we should have been kinder and protected her back then. She doesn’t want to hear it. What do we know about her? We never asked. She doesn’t want anything to do with Sufjan Stevens’s lovely song about her. Did he call her first to talk to her? Did any of those people writing their defenses of her call her up and ask if they could make money using her name? No! “Who gives these people permission to use my name?”
Det tycks dock vara fenomenet Tonya Harding hon är emot, när skribenten väljer att citera Sufjan Stevens för en ovetande Tonya Price blir det ett annat mottagande.
With her head against my chest, I leaned down and hugged her. Here is something I’ll never understand, that you can be sitting across the table from someone who certainly did something bad, who appears to show no remorse for it and you can still feel the oxytocin rush of love and sympathy for her. “This world is a bitch, girl,” I told her. “Don’t end up in a ditch, girl.” She looked up at me and smiled and then Mrs. Price hopped into her truck and drove home to her husband and son, who were eagerly awaiting her return.