Chazwick Bundick är en man med många musikaliska ansikten. Bland hans alter egon hittas bland annat dansanta DJ-projektet Les Sins, experimentella Sides of Chaz, och så självklart Toro y Moi, hans huvudsakliga sysselsättning. Debutalbumet Causers of This släpptes år 2010, och nu i dagarna kom fjärde studioplattan, What For?. Från att ha varit en av de största och viktigaste aktörerna under chillwavevågen, tar Toro Y Moi på detta album ett steg bort från det sound som han allra mest förknippas med. Det är mer akustiskt, det är popigare, rockigare till och med – i Ratcliff hör vi Bundick bekräfta detta med frasen ”rock and roll is here to stay”, och delar av introt till öppningsspåret What You Want för tankarna till klassisk britrock á la Oasis. Otippat? Jajamen.
Dock är det inte en helt ny Bundick vi möts av, för visst gömmer sig den Toro y Moi vi är vana vid någonstans mellan nakna pianoslingor och halvakustiska gitarriff. Han syns i lekfullheten, i texternas simpla träffsäkerhet, i basgångarna och nonchalansen, även om det är i en smått nedtonad upplaga. Vissa likheter finns med hans samlingsplatta June 2009, som släpptes år 2012 och består av material skapat före releasen av debutalbumet. Kanske rör det sig därför om något slags återvändande till rötterna, snarare än ett stilistiskt uppvaknande.
Oavsett vilket är det inte det förändrade soundet som drar ner What For?s betyg: Toro y Moi klär väl i sina nya kläder och vissa spår (Empty Nesters och Run Baby Run, exempelvis) kan mäta sig med låtar av fantastiska, semipsykadeliska indierockare som Foxygen och Avi Buffalo. Nej, det som gör att What For? faller på mållinjen är att albumets titel också verkar ha varit Bundicks ledord under produktionsprocessen. Allt för ofta tar låtarna slut utan att ha uppnått sin fulla potential, och även om det finns en hel del starka spår blir helhetsuppfattningen att What For? är ett halvhjärtat och en smula underambitiöst album. Lägstanivån är, som alltid med Toro y Moi, hög, men väldigt sällan blir tänkta klimax faktiska sådana: Flight lämnar aldrig marken och Half Dome känns halv. What For? är en 40 minuter lång, och ofta väldigt trevlig, väntan på en urladdning som aldrig kommer.