Touchy Mob berör på djupet
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Touchy Mob

Roskilde

Betyg: 8/10

Roskilde har på senare år tenderat att boka många intressanta, otroligt bra men annorlunda band till sina scener, i linje med sin nya profil att hjälpa småband få en extra skjuts i sina karriärer. Det är oetablerade namn, ofta stora musikaliska talanger, som får chansen att spela för en lite större publik än de är vana vid. Inför Touchy Mobs spelning är den lilla men estetiska Gloriascenen långt ifrån fylld. Publiken på Roskilde verkar dock vara duktiga på att komma några minuter sent till varje spelning, så jag är inte orolig för att Ludwig Plath ska tvingas spela för tom lokal. Emellertid är ett geni som Plath värd mycket större uppskattning, och de närvarande förstår förmodligen detta redan innan han hunnit ta på sig den akustiska gitarren, sätta fast sitt mobila mixerbord på den och koppla ihop sin trummaskin med Macbooken.

Vi hamnar i någon slags koma när Touchy Mob sedan börjar spela. Den falsettartade sången, de lågmälda beatsen och de uppbrutna gitarrslingorna för tankarna till freak folk-scenen och ett mer intimt Animal Collective. Med tyska influenser, förstås, då den dämpade basen har många likheter med germansk techno. Touchy Mob använder dock de elektroniska hjälpmedlen för att beröra på ett helt annat plan än sina landsmän. Hans musik är svårlyssnad, ofta med udda taktarter och (till synes) orytmiska accenter, men publiken hyllar honom ändå. Han förmedlar känslor mer uttrycksfullt än någon annan akt hittills på festivalen, där han står med slutna ögon och vaggar i takt med den pulserande basen som känns som våra egna hjärtslag.

Plaths speciella utseende och ödmjuka blyghet bidrar till stämningen och den känsla av gemenskap som finns i luften. Det är oerhört vackert, och en timme flyter förbi nästan omärkbart. Vi vaknar ur det translika tillståndet så fort Plath går av scenen, och han lämnar efter sig en längtan efter mer. Touchy Mob har berört oss på djupet, och jag är mycket tacksam för att Roskilde behåller sin strävan att lyfta fram mindre etablerade band. Musiker som Touchy Mob är utan tvekan värda mer uppmärksamhet.