Trallvänligt Nutini, men inget stordåd

Paolo Nutini, Where The Action Is

Betyg: 6/10

Paolo Nutini har surfat fram på singer-songwriter-vågen och gjort sig ett relativt stort namn inom genren, en sann favorit för tonårstjejerna når äntligen svensk mark. Inledningen stavas Jenny Don’t Be Hasty, en av Nutinis allra bästa låtar, och den smeker oss på kinden likt sommarvinden. Faktum är att de trallvänliga melodierna gör sig någorlunda rätt i den gassande solen. Vi kisar med ögonen när solen strimmar genom trädkronorna samtidigt som vi ackompanjeras av poppralinen, Candy. Den lummiga lund vi befinner oss i fylls av akustiska mästerverk, men efter sötsaken tar det tvärstopp. Sommarvärmen består, men Nutinis fingertoppskänsla försvann med de lätta vindarna, och för några minuter trallar det på i samma takt.

Det är först när covern på Time To Pretend av knarkpopparna MGMT som vi verkligen vaknar till liv igen. I en helt ny tappning, som åtminstone jag aldrig hört, lyfts Brooklyns och indiefavoriternas knarklåt fram.  Denna främmande konstellation är snudd på bättre än själva orginalet. Helt utan psykadeliska medryckningar eller hallucinerande bilder drömmer vi oss bort tack vare klingande gitarrer och Nutinis lena röst. Spelningens bästa stund är inte ens Nutinis egna mästerverk.

Foto: Magnus Olsson