”Trots att jag inte fattar ett skit, njuter jag och trampar takten.”

Gogol Bordello, Gröna Lund

Betyg: 6/10

I min ensamhet ger de inget större intryck, och lämnar inga hjärtskärande avtryck. Att lyssna på Gogol Bordello blir för mig helt obegripligt och monotont. Bandet från New Yorks finrum, eller snarare bakgator placerar sig dock utmärkt i facket: livefenomen. Lite av varje, är något som stämmer in på bandets musikaliska ingredienser såväl som medlemmarnas ålder och utstyrsel.

Dragspel varvas med akustiska gitarrer som ena stunden möter en galen violinist. Galenskap får en ny defintion när lättklädda män hoppar runt på scen och bjuder på zigenarpunk. Influenserna från Balkan blir bara fler och fler, och efter en något trög inledning inleder man en offensiv full av rytmer och takter som får många att släppa allt. Trots att jag inte fattar ett skit, njuter jag och trampar takten. Deras smittsamma zigenarpunk är mycket riktigt medryckande.

När halva spelningen passerat händer dock det vi väntat på, explosionen. Öset tar nya höjder, moshpitten blir ett faktum, och bandet eldar på publiken betydligt bättre än tidigare. Frågan som kvarstår, varför sparar man på krutet?

Foto: Magnus Olsson