Trots problem en show av högsta kaliber
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Ungefär samtidigt som Kraftwerk når halvvägs in i sin 3D-berg- och dalbana tar vi kameran och zoomar förbi Flamingoscenen, matstånden med halloumitallrikar, pingisbordet vid den farligt mynnande floden och når 2012 års sista spelning i Linnétältet. Där inne befinner sig en stor, adrenalinstinn massa som förmodligen stampat sönder sina tilldelade Kraftwerkglasögon för länge sedan och nu diggar till Chief Keefs True Religion Fein som dånar ur högtalarsystemet. Odd Future Wolf Gang Kill Them All är i stan och det verkar på atmosfären inte bara vara bandet som har planer på att låta Way Out West brytas ned till stoft i ett enda långt kaos.

Taco är först ut och hetsar igång publiken med ett spöklikt beat. Sen är det som om någon öppnat grindarna till en tjurrusning för medlemmarna fullkomligt väller ut, sju eller åtta stycken men omöjliga att helt sifferbestämma då det är som att räkna en flugsvärm. Det tar bara några minuter innan en av medlemmarna bestämmer sig för att det verkar vara en habil idé att kasta sig ut i ett dödskittlande dyk över fotodiket och in i en beredd-på-allt-publik. Det är en sinnessjuk bild som sätter standarden direkt och kommer att definiera hela kollektivets spelning. En gemensam publikpuls gör där och då ett försök att lyfta hela tältet men nöjer sig med att konstant föda Odd Future till nya energiska utlopp.

Jämfört med Hultsfredspelningen för ett år sedan är det en stor uppryckning. Ännu fler, ännu tajtare, ännu mer kraftfullt. Och ett gensvar som inte bara redan innan konserten är igång kokar över i styrka, utan det är också en skönare – genuinare – stämning på Way Out West om man ställer de två gigen bredvid varandra. De som är här är de som stannade och fortsatte lyssna. När den värsta hypen hade lagt sig. När saker slutade handla om att befria Earl och fokus flyttades mot skapandet. Det märks – skriken som skär genom natten är rent dyrkande.

OFWGKTA hinner under sin timme på scen framföra 18 låtar. Huvuddelen av materialet kommer från The OF Tape Vol. 2 och Tylers Goblin. Av dessa är det möjligt att urskilja orden i kanske tre. Odd Future har fortfarande stora problem med ljudet när de rusar runt till sin musik i realtid. Grumliga rappartier och beats som dränker rösterna. Bäst på att nå fram är förmodligen Hodgy Beats som briljerar så fort han får chansen, men så länge kollektivet prioriterar det urspårade hardcorekaoset över hur det låter blir det svårt att genomföra en spelning som belönar på alla plan. Helt medvetna om hur dåligt mixat det är är de förmodligen inte heller, för inte ens när de mellansnackar med publiken är det lätt för oss lite längre bak att urskilja vad som sägs. Därför är det en ovanligt fin stund när de helt stänger av sina produktioner och låter Mike G rappa acapella tills han blir helt dränkt i rop och applåder.

Men det här är också en balansgång de förhoppningsvis kommer lära sig att bemästra. Live är OFWGKTA i nuläget något så speciellt som shoegazerap – vilket ändå funkar rätt hyfsat eftersom det är en show av allra, allra högsta kaliber.

Foto: Annika Berglund/Way Out West