Trots publikens dyrkan lyckas inte The Vaccines

The Vaccines, Peace and Love

Betyg: 5/10

På förhand låter det som det typiska receptet på framgång. Fyra killar från Storbritannien som spelar garageinfluerad indierock, med tydliga paralleller till The Who. Hypade debutalbumet What Did You Expect From The Vaccines bjuder på skön och lättsam garagerock med en liten hake: bristen på variation. Dagens spelning med The Vaccines på Peace and Love är likadan. Publiken som har samlats för att se Londonkvartetten är riktigt stor, och stämningen är på topp. Handklappningar och spontana allsånger till valfri låt från debutplattan bryter ut åtskilliga gånger, och humöret är på topp hos hela den förväntansfulla publiken.

Bandet äntrar scenen och inleder med Blow It Up, och publikhavet sväljer det med hull och hår. De dansar, skrattar och sjunger med. Men bandet på scen verkar totalt isolerade. Det är ambitionslöst och platt, och ingen i The Vaccines är ens i närheten av att utstråla den glädje eller energi som publiken så ohämmat ger till dem. Rytmsektionen är dessutom inte samspelt; tempot höjs och sänks med jämna mellanrum. Det ser stelt och nervöst ut på scen trots den dyrkande publiken, och bandet lyckas inte bryta sig ur tvångströjan förrän vid sista låten, då bandets frontman Justin Young faktiskt släpper det krampaktiga greppet om sin gitarr och hoppar ut i publiken. Låtlistan är i princip bandets debutplatta i kullkastad ordning, efter Blow It Up följer publikfavoriterna Post Break-Up Sex och Wreckin Bar (Ra Ra Ra), men varken All In White eller Wolf Pack blir det jag förväntade mig. Men publiken är konstant igång spelningen igenom och verkar älska The Vaccines. Jag skulle vilja se bandet ge samma kärlek tillbaka.