Oneohtrix Point Never / Rene Hell
Music For Reliquary House / In 1980 I Was A Blue Square

Är musik och konst separata enheter? Finns det musik som inte kan räknas som konst och vice versa? Det är i detta område som Oneohtrix Point Never (Daniel Lopatin) och Rene Hells (Jeff Witscher) nya split-LP rör sig i. Oneohtrixs sida skulle lättas kunna beskrivas som text-to-speechröster loopade i all evighet med sällskap av synthar från himmelriket, medan Rene Hells sida låter som klassisk musik som besökt helvetesdimensionen i Event Horizon.

Detta är ett ”album” med två helt olika sidor skapade av två olika musiker. Oneohtrix bidrar med sidan Music For Reliquary House medan In 1980 I Was A Blue Square är signerad Rene Hell. Det går inte att bortse från faktum att skivans två sidor antagligen inte var menade att släppas tillsammans. Båda sidorna tar dock två olika sorters musik till sin absoluta ändhållplats, och därför förenas dessa i en slags samhörighet. Oneohtrix kör popmusikens ideal ner i en mixer och får ut en konstig mutant, medan Rene Hells komponerade musik får en ovanlig vän i form av högfrekventa oljud och vitt brus. Dessa sidor fungerar förvånansvärt bra ihop och ger en effekt som påminner om David Bowies Low och dess vilt skilda sidor – tvärt olika, men ändå så mycket gemensamt.

Oneohtrix har aldrig jobbat med något så konkret som talade meningar – men slutresultatet har aldrig har varit så abstrakt och friformigt. Trots att det skiljer sig ganska mycket från tidigare utgivningar passar ändå Music For Reliquary House in i kontexten och känns som en naturlig fortsättning på förra års stordåd Replica. Rene Hells sida, däremot, är en relativt stor förändring mot tidigare synth-fokuserade material. Resultatet av detta stilbyte är över förväntan – Untitled Solo 4 är med dess filmliknande stråkar skivans bästa spår.

Oneohtrix Point Never och Rene Hell sysslar båda med en ädel konst. Oneohtrixs svårtuggade sida får Rene Hells sida att låta som det mest normala i världen. Faktum är att dessa två skilda verk antagligen är starkare tillsammans än ensamma. Vidare har denna skiva lyckats fånga upp två musiker som är i sin karriärs intressantaste ögonblick. Allt det hänger på är att du har modet att åka med.