Linné
Tycho
Way Out West, 12/8 – 2017
Publicerad: 13 augusti 2017 av
Sofia Rönnkvist
Scott Hansen som står bakom projektet Tycho kan det här med att skapa en upplevelse. Musikaliskt och visuellt finns det en tydligt definierad och detaljerad profil för vad som är chillwavebandet Tycho, och det läggs lika mycket omsorg på vardera delar. Den drömska musiken ihop med den minimalistiska designen intar Linnétältet inför en publik, som i sina yttre kanter består av människor som främst gömmer sig från regnet, redo att hänföras.
Upplysta bakifrån äntrar Tycho scenen till en futuristisk backdrop och låter ljudet av Glider rulla ut över publiken. Som om det vore en svallvåg bestående av trummor, gitarrer och syntar dras vi med in i deras musikaliska universum från start. Den tunga basen och utlösande musiken är mycket riktigt i sällskap av en visuell upplevelse som förstärker varje ackord och vändning i deras låtar. Subliminalt fungerar det som stämningssättare tillsammans med ljusshowen. Det faktum att de spelningen igenom står som mörka siluetter på scenen gör att varje besökare tillåts fokusera på sin egen, om än styrda, upplevelse av musiken.
-
I detta kontrollerade och tighta set är det dock svårt att göra någon skillnad på hur de låter inspelade och hur de låter live. De skickliga musikerna framför sina låtar i nästan perfekt timing till filmerna som visas bakom dem och skapar en stämning som är närmast hypnotisk. Basen som då och då vrids upp ordentligt skapar vibrationer som känns i varenda millimeter av kroppen när havet av människor i regnjackor börjar gunga unisont. Volymen hade nästan kunnat vara ännu mer uppskruvad för att kunna sjunka ännu djupare in i transen som en försätts i, men såklart hade spräckta trumhinnor säkerligen förstört den magiska stämningen.
Scott låter som sagt sin musik tala sitt eget tydliga språk, och avbryter enbart för sparsmakat mellansnack om turnerade tillsammans med Little Dragon för ett par år sedan. Direkt efter kastas vi nämligen in i Awake, titelspåret från den näst senaste plattan, och allas nu upptinade kroppar börjar automatiskt att gunga med till IDM-musiken igen. När synten tar ton och gör sina korta men starka små solon här är det strax dags för spelningens avslut, och det märks att energin både från scenen och publikhavet har stigit rejält. På denna timmes långa spelning har det levererats så mycket intryck på så kort tid, men alltid med finess och balans. Tychos välregisserade skådespel till spelning kommer sent att glömmas av alla som upplevt den.