Unknown Mortal Orchestra
Roskildefestivalen 6/7-2013

På skiva skapar Ruban Nielson och hans band sansad och vältrimmad psykedelisk rock. Det matchas även med ofta klockrena popmelodier och texter som liknar feberdrömmar. När gruppen intar Roskilde gör de det med två suveräna album i bagaget. Den senaste, II, släpptes tidigare i år och är fortfarande ett av årets starkare album. Man skulle kunna påstå att förväntningarna är skyhöga.

Det som håller ihop gruppens ljudbild på skiva är sparsamhet – något som är totalt frånvarande under gruppen spelning på Roskilde. Nielsons psykedeliska gitarrslingor pågår i flera minuter och varenda låt tycks få ett ”jam-avslut”. Det blir som att kolla på ett enormt solo utan konsistens. Det är faktiskt direkt ointressant att uppleva, vilket gör att min värk i fötterna blir mer påtaglig. Det är Unknown Mortal Orchestras fel att jag upplever smärta i foten, och det enda ordet jag kan använda för att beskriva detta är ”synd”. Det är synd att Nielson slarvar bort sin och sitt bands förmåga att göra poplåtar – det är exakt det som gör bandet unikt inom den psykedeliska rocken. Istället står jag där, med ont i fötterna, upplevandes ett solo som aldrig tar slut och önskar bara att få sätta mig ner.

När jag rör mig ut ur Paviliontältet och sätter mig på en slags bänkkonstruktion spelar gruppen både Swim and Sleep och Ffunny Ffriends och för en sekund minns jag tillbaka till skivorna. Då är det riktigt bra. Sedan börjar Nielson jamma igen.