Valentin Stip
Sigh

24 februari, 2014
Recension av Anton Magnusson
8

Den unge Parisfödde musikern flyttade till New York under högstadiet och kastade sig snabbt in i musikscenen runt om honom. En annan som var i samma sällskap var Nicolas Jaar som senare startade sitt skivbolag Clown and Sunset av den simpla anledningen att han inte ville att någon skulle kunna kontrollera hans musik. På detta skivbolag släppte Valentin Stip sina två första och kritikerrosade EP-skivor, Anytime Will Do (2011)  och Angst (2013) . Förra året bytte skivbolaget namn till Other People och de agerar nu som ett seriebolag och släpper ny musik varje söndag för ynka 5 dollar i månaden.

Precis som Nicolas Jaar är Valentin Stips musik downtempo. Han är klassiskt skolad pianist och när han flyttade till Montreal för sina studier så saknade han sitt piano så han började experimentera med sin dator och fann sitt sound.

Det är först efter 10 gångna minuter på debuten som första pianoackordet läggs, innan dess är det ett dystert öde ljudlandskap. Med orden ”Everything I say is a lie” surrandes, simpla ackord, rytmik lagd av olika slags trummor och sampling av böneutrop på Aletheia så får hör man hur bra den unga mannen är. I nästa låt, Correlation, plockar han upp gitarren och skapar något som vi närmast hört på hans tidigare EP-skivor. Tillskillnad från hans EP-skivor så är Sigh mer utdragen och långsammare, där han just strävar efter den atmosfären och stämningen skivan utsänder, där allting är planerat in i minsta detalj för uppbyggnaden till skivans två sista låtar Regards Sur L’Enface (I et II) och Sigh.

Valentin Stip visar att han har utvecklats vidare och är mer intressant än någonsin. Han har skalat ner på de elektroniska och det är desto mer som är inspelat med akustiska instrument. Man hör att Valentin Stip och Nicolas Jaar inspireras av varandra, och man kan inte göra något annat än att älska det.

Hans två tidigare EPs och Sigh finns tillgängliga idag på Spotify.

Skivbolag: Other People