Vår okrönta popdrottning
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single-album.php on line 84

15 februari, 2012
Recension av Magnus Olsson

Amanda Mair var kritikernas första val, långt innan debutskivan sett dagens ljus. Blott 17 år och redan ett av våra stora pophopp. Och tack gode gud, Amanda Mair har vi inte skiftat bekantskap med genom talangfabriker som Idol. Hon klarar sig bra utan att synas på bästa sändningstid. Till och med bättre. Hon kommer inte accelerera från noll till hundra, men kommer inte heller vissna efter morgondagen.

Debutskivan är ingen coverskiva på radiohits som möglat. Det är pianoballader och popstycken som bara bröderna Ekström kan trolla fram. Som The Mary Onettes och Det Vackra Livet har de alltid lyckats fängsla mig, deras sammansvetsade synthslingor som väver samman pop ger världen hopp även i dess mörkaste stunder. Nu gör man det igen, man är åtminstone i högsta grad medverkande. Men på det stora hela handlar det trots allt om Amanda Mair som bär på något så stort att parallellerna dras till självaste Kate Bush.

Luftig pianopop varvas med sammansvetsad synthpop på det självbetitlade albumet som lyckas leva upp till förväntningarna. Sedan House började florera på blogosfären har hon gått från att vara en ung lovande musiker till vår okrönta popdrottning. Ett album senare är hon betydligt närmre de riktigt stora.