”varenda sekund är ren njutning och det är snudd på briljans”
Publicerad: 8 mars 2011 av Magnus Olsson
Interpol, Cirkus
Betyg: 9 / 10
Inget hindrar Interpol från att greppa ett stadigt grepp om publiken, inte ens de facto att det ’bara’ är måndag eller att nya skivan Interpol, krävt fler genomlyssningar än någonsin för att imponera. Men det är en skiva som talar för Interpol, den växer precis som bandet. När Paul Banks knyter näven och jublet stiger i Stockholms finrum, Cirkus, svävar vi i en postpunkig dimma som inleds med Success och där har vi slagorden för kvällen.
Storslagna trummor ackompanjeras utav hårda riff och monoton sång i sann Interpol-anda. Postpunkens moderna hjältar stavas Interpol, inget annat. Det hörs, och det syns på den hängivna men framförallt mogna publiken som befinner sig i ett evigt trans där Ian Curtis är guden, Paul Banks och hans Interpol arvtagarna och Acne det givna modevalet. Sällan har ett publikhav varit snyggare – ledorden är svenskt, minimalistiskt och postpunk.
Referenserna till Joy Division är många, men Interpol är något genuint, trots alla paralleller. Det är vemod rakt in i själen utan attityden ”vi-är-för-coola-för-att-lira-för-er” som ynglingarna White Lies har anammat. Det är troligen därför som man med ett leende med läpparna kan åtnjuta en konsert som i mångt och mycket är en kamp mellan liv och död.
Evil från Antics är tuffare och snyggare än vi kunnat drömma om. Till och med den mediokra singeln Lights från skivan Interpol får nytt syre och når oanade höjder. Visserligen bestigs inte Mount Everest,men man svävar högt upp bland molnen och en bra bit över Kilimanjaro.
”How are things on the westcoast” ekar det i en duett mellan Paul och publiken. För en stund förvandlas den genomgående och stiliga publiken till rebeller. En möjlig överdrift, men en tydlig reaktion. Gnistor tänds av den smått lyriska publiken. Taket är dock aldrig nära att lyfta, men det ska verkligen inte ske under en konsert med Interpol.
Istället för animerade projektordukar och flashiga backdrops som kräver brittiska produktionsbolag betonar man än en gång less is more genom att enkelt men ack så effektfullt lyfta sin postpunk med skiftande belysning. I sin helhet liknar det omslaget till Turn On The Bright Lights.
Interpol är ett band utan givna listettor, Manhattan-gänget bjuder istället på högkvalitativ musik rakt över. Och det är tydligt då varenda sekund är ren njutning och det är snudd på briljans.