Västerbron
Till vilket pris som helst

13 april, 2016
Recension av John Jonsén
8

En av de största bluffarna inom svensk punkhistoria är att KSMBs vemodiga klassiker Sex noll två inte är baserad på en sann historia. De såg aldrig någon dö den där hösten och de var aldrig för svaga för att kunna klara av det – egentligen ville de bara provocera journalister som försökte hitta betydelse i en låt som inte hade någon. Istället för att bara få någon enstaka recensent lite småförvirrad startade bandet istället en trend: att använda sorg som ett textmässigt utlopp i Sveriges blomstrande punkvåg under 80-talet. Samtidigt som det märktes på samtida band som Tant Strul, Dia Psalma och Charta 77 märks det precis lika tydligt idag på Västerbron.

För det är ändå rötterna som är tydligast på Till vilket pris som helst. Under introspåret Vaccin är det nostalgin som dominerar ljudbilden, där de attackerande gitarrerna påminner lika mycket om att sitta i ens barndomsrum och dricka varm choklad som det får en att vilja dansa helt okontrollerbart. En perfekt romans mellan det familjära och någonting nytt. Som en tidsresa några år framåt till samboskap och hjärtesorg står Flytta isär och Död för mig väntades, med en stadig energidos blandat med lite indieångest och emoinfluenser – någonstans mellan Cloud Nothings och JR Ewing.

I jämförelse med berg-och-dalbanenivåerna av adrenalin som finns på debuten Idiotologi bildas en oerhört stabil sensation av Till vilket pris som helst under dess 30 minuter. Alla spår har nu fått en jämn ranson (förutom det otippade Interpol-aktiga interludet mitt i albumet) och känns mer som ett stadigt förhållande än den tidigare engångsliggkänslan. Visst, det kanske inte alltid finns fjärilar i magen under albumet, men när de sämsta stunderna fortfarande är älskvärda är det en rimlig uppoffring. Om inte annat är det en enorm kompensation som sker i slutet av både Problemen och Sista hållplatsen, när samtliga medlemmar jobbar ihop en storm av passion och frenesi tillsammans med bitterljuva gitarrharmonier vid sidan av under båda spåren. Som att bli nykär en gång till.

Genom att balansera ungdomens naivitet och erfarenheter från ett sargat vuxenliv har Västerbron lyckas skapa ett ärligt album utan pretentioner eller överflöd, där spelglädjen ifrån en tonåring som precis plockat upp sin första gitarr och vill lära sig Ebba Grön-låtar tar lika stor plats som koffeinberoende och elräkningar. Till vilket pris som helst är den sanna historian som KSMBs Sex noll två aldrig var – att livet ibland inte är mer än att klaga på bussresan hem eller att jobba samma tråkiga jobb. Att det är okej att vara mänsklig.

Skivbolag: Playground Music

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 1126 [name] => Västerbron [slug] => vasterbron [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 1127 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 2 [filter] => raw ) )