Veckans spelningar med Emil

Min festivaldebut utspelade sig i de småländska skogarna. Förväntningarna var skyhöga på ett leverne som jag på förhand hade bestämt skulle bli min framtid. På något sätt åkte jag därifrån med upplevelser långt utanför min radar gällande positiva intryck. Väl hemma sittandes lätt kutryggad i en datorstol från Ikea svepte drömmar förbi. Drömmar om nästa år, och året efter det. Landets mest anrika festival ställde förra året in sin upplaga. Till min enorma besvikelse.

I år är man tillbaka. Starkare än någonsin skulle jag vilja påstå. Trots en objektivt sätt genomgående kvalitativ lineup råder det fortfarande en viss skepsis. Den svenska försiktigheten oroar sig över förlorade pengar och lera. Skärp er. Ta tillfället i akt och besök Hultsfredsfestivalen. Det var de bästa jag gjort.

Den hektiska festivalsommaren är inte riktigt här än. Suktandet efter livemusik är stor. Ett svar på att stilla denna suktan kommer att finnas på Globens Annex under torsdagskvällen. Det känns som att skottarna nästintill alltid nämns här och ständigt är Sverigeaktuella, vilket inte gör oss ett dugg här på redaktionen.

Glasvegas stod för de tio senaste årens absolut största genombrott. Med de självbetitlade debutalbumet hyllades man världen över. Känslan var att James Allans höga tonläge alltid funnits där. Det kändes naturligt att indierockarna från Skottland fanns där. Nu aktuella med en uppföljande fullängdare. En platta som kritikerna har svårt att placera. Det är självklart svårt att överträffa ett så banbrytande album som debuten. Men visst är EUPHORIC HEARTBREAK en bra skiva, inget snack om saken. HUR bra den är kan säkerligen diskuteras så länge att man tillslut glömmer vad som egentligen är väsentligt.

När hyllade album nu kommer på tal är det svårt att bortse från årets kanske bästa platta hittills. I Am Very Far är betraktad som ren perfektion. Okkervil River har länge varit ett inflytelserikt band inom folk/indie-genren. Sedan starten 98-99 har man producerat ett flertal album som flörtat rejält med kritikerna. 2007 var The Stage Names med på Pitchforks lista över årets bästa album. Man har även turnerat tillsammans med Roky Erickson, och bjudit på fenomenala spelningar. Nu står man på egna ben, vilket man gör helt enastående. Göta Källare är platsen för adjektivet enastående att få en mening.

På sista tiden har dubstep-genren breddat sig och fångat en större publik. Alla är som tagna av denna mystiska musikstil. Just mystiken har sedan utvecklats ytterliggare och format någonting som Andres Lokko kallar night bus. Jamie Woon är en av artisterna inom denna gren. Med albumet Mirrorwriting har Woon förpassat publiken från fåtöljen vid stereon, vidare ut på gatan, förväntansfullt väntande på the night bus och dess härligheter. Fredagens station heter Debaser Medis.

Veckans bubblare: Säkert! (Fredag 20 maj, Gröna Lund) Bag Raiders ( Lördag 21 maj, Debaser Medis)