Vi behöver bara en Justin
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Bon Iver

Forum, Köpenhamn

Betyg: 8/10

Sen när blev han så stor, Bon Iver? 10 000 danskar trängs i en av Köpenhamns största konserthallar. På ett ungefär. Men det hörs på sina håll att även en del svenskar korsat sundet för den här kvällen. Inklämd mellan akter som Jennifer Lopez och Swedish House Mafia som båda också fyller Forum till bredden. Hade det varit Sverige, hade Bon Iver lirat inför ett fullsatt Globen. Till skillnad från Band Of Horses senaste album fyller han inte bara stora arenor – utan också våra hjärtan. Två album som blivit soundtracket till 00-talets ungdomsår öppnar tårkanalerna. Känslostormarna svämmar över redan på inledande Perth som ges extra dimensioner; mer tyngd och pondus, och skulle tränga igenom det mesta, en kväll som denna. Det här är ett intro som blivit lika självklart som Kents avslutning med Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare). Steg för steg byggs den upp likt ett inre inferno tills vi hamnar mitt i en vulkanurladdning.

Den där mannen med skägg och ett pannband med för mycket NBA-vibbar har blivit lite utav det senare 00-talets största musiker. De tidlösa melodierna, kärleksfulla texterna och en röst fylld av så mycket svärta. Det är skört, mörkt och djupt. Trots att musiken hör hemma i betydligt intimare miljöer är verkligheten en annan. Och det var på Roskilde han bevisade att inget kan hindra de här melodierna från att penetrera vår själ. Men spelningen på Way Out West, blev trots ett tajt samspel och en närvaro, inte de magiska ögonblick många av oss hade hoppats på.

I likhet med sina tidigare stopp hänger ”sjögräs” från taket samtidigt som musiken skiftar från totala urladdningar som Perth och Blood Bank till akustiska sammandrabbningar. Det här ger dynamik ett nytt ansikte.

Flume blir allsmäktig, likt en kronjuvel glimrar den lite extra i mörkret. Likt nakna psalmer mässas Calgary ut, det svävande arrangemanget ger arenor som dessa en helt annan syn på verkligheten, innan den övergår i Beth/Rest.

Och han är på gott humör. Tacksam och ödmjuk. Men framförallt skämtsam. Och en aning påverkad av sin träningsvideo när han utnämner Bon Iver till en sport, en vattensport.

Den stora frågan är var The Wolves (Act I and II) håller hus? Trots en vacker afton, kan jag inte låta bli att känna mig smått besviken över att inte få höra publikens obligatoriska repliker piska den här natten till gryningen. Men det är precis det Skinny Love gör. River upp allt, får 10 000 att till ton och bjuder på en allsång av sällan skådat slag. Jag visste det redan innan spelning, men lik förbannat känns det som att födas på nytt varje gång. Vi behöver bara en Justin, Justin Vernon.