VIDEOPREMIÄR: Mama Sonic – ”Amasonic”

Mama Sonic springer längs Hornsgatan på två minuters endorfinkick.

Det finns nog många huvudstadskids som varit avundsjuka på den extrema romantiseringen av Göteborg i svensk indiemusik de senaste decennierna. Stockholm har gubbigt fått stå och trampa med Ulf Lundells Rom i regnet. Mama Sonic är ett gyllene exempel på hur vindarna vänder och hur huvudstaden får se lite indiesol lysa mot sig – de verkar nästan ha ett perverst förhållande till Stockholm och i synnerhet Södermalm. Döpta efter den klassiska nattklubben Baba Sonic behandlar de Söder som om det vore Brooklyn eller Soho. I musikvideon till Amasonic som har premiär i dag på Festivalrykten snubblar de ned till Hornstulls och Zinkensdamms tunnelbanestationer och svingar sig i byggställningarna på Hornsgatan.

Bandet består av Jacob Hallerström, Olof Niklasson, Richard Wedberg och Martin Wedberg och de gör en högtflygande indierock som är någon slags korsbefruktning av modkulturen i The Jams Town Called Malice och den studsiga garagerocken i The Libertines The Delaney. De lyckas fånga vårdagens endorfiner och efterfestens odödlighet.

Musikvideon till Amasonic kan du se nedan och under den hittar du en liten intervju vi passade på att göra med bandet. De berättar hur man fångar pirret i magen i musiken och nämner Södermalms mest exotiserade sunkbar Chovas flera gånger.

Om ni skulle ta mig på en heldagsguidning genom Stockholm, vart skulle vi gå?

Vi skulle börja med en romantisk promenad över Västerbron. Vi tar med vår kompis Jonny som med enorm inlevelse beskriver utsikten och dess skönhet. Sedan kommer vi fram till Hornstull där vi svänger förbi Laika och ser om vi får något gratis i baren. Det brukar ju oftast inte gå så istället promenerar vi ner till Jörgen på MJ Retro och kollar på skivor (bästa skivbutiken i stan). Efter det kommer kvällen, som går åt till att uppleva allt som Hornsgatan har att erbjuda. Kanske en tripp upp till Skinnis, kanske störa en fotbollsmatch på Zinkens IP, men det viktiga är att vi förr eller senare tar oss till Chovas.

Pete eller Carl? Motivera ert svar.

Johnny Marr. Morrissey är överskattad.

Er musik låter typ som när man hoppar från en punkt till en annan och man har lyft från marken men inte hunnit landa igen. Hur lyckas ni med det? Vad är tricket för att få det där pirret i magen när man gör musik?

Olof: Tricket är att aldrig landa, bara fortsätta flyga, ba fortsätt!

Jacob: Jag tror att tricket är att inte veta vad man håller på med, då måste man alltid anstränga sig lite mer. Jag menar, vi kan ju bara TYP spela våra instrument (förutom Richard som är jävligt duktig). Det är Guitar Hero och live-klipp med Joy Divison som har lärt oss det vi kan och man märker efter ett tag att det liksom inte räcker så långt.

Vad har ni egentligen för relation till nattklubben Baba Sonic?

Förut var vi olyckligt kära i dom. Nu är vi typ ihop…

Är det sant att ni brukar önska era egna låtar på Chovas och köa dem på Spotify på hemmafester?

Ja, det stämmer bra! Från början var de lite motvilliga när vi bad att få lägga in våra låtar i alla deras spellistor, men nu har de märkt att det är bra musik för att få folk att gå, så nu brukar de spela våra grejer mer eller mindre frivilligt när de ska börja stänga, för då drar folk.

Så ni har ingen hybris?

Hybris…….menar du portvinet?