Washed Out visar att de gjort sommarens soundtrack

Washed Out, Hultsfred

Betyg: 8/10

Bilden av Ernest Greene som blyg sovrums musiker förändras på ett ögonblick. Med ett stort leende springer han upp på scenen. Han ackompanjeras här av fyra medmusikanter och det bådar gott.

Lager av ekon och storslagna basgångar får komplettera varandra på ett utmärkt sätt. Aldrig blir något för mycket och de på skiva snygga produktionerna är lika snygga här. Både gammalt och nytt material blandas friskt till publikens förtjusning. Greenes röst går från filtrerad i oigenkännlighet till att vara ekande, skör och fylld av vemod. Det blir heller aldrig tråkigt då bandmedlemmarna ständigt byter positioner på scenen; en stor spelglädje utstrålas. Frontmannen försöker hela tiden att få igång den något sömniga publiken vilket han i slutändan också lyckas med väldigt bra.

Väl medveten om den diskussion han har dragit igång frågar han med ironi i rösten om vi gillar chillwave varpå vi skriker av glädje. Möjligtvis skulle det kunna klagas på att arrangemangen låter precis som på skiva – snyggt men utan att ta några oväntade svängar.

När jag tidigare i år recenserade fullängds debuten Withing Without så utnämnde jag det till sommaren soundtrack. Något som manifesteras här och vi befinner oss plötsligt på en strand en ljum sommarkväll med hjälp av musiken. Det är dröms ögonblick romantik när den är som bäst. Sist spelas skivans starkaste spår Amor Fati och Eyes be closed. De flyter ihop och utmynnar i ett briljant crescendo. Glädjen är fortfarande där och har smittat av sig till oss.

Foto: Magnus Olsson