Min senaste Google-sökning var ”katt-tofflor” för jag ville se om det existerar för om det existerar (klart det gör) känns det som att medlemmarna i Westkust inte sällan har på sig sådana när de trycker ner sina distpedaler. Göteborgskvintettens första fullängdare Last Forever dubblerar den naivistiska energi som debut-EP:n Junk och 2013 års sommarproklamerande dubbelsingel drev upp. De fyra spåren på Junk var betydligt mer oborstade, numera känns Westkust mer som ett hyperaktivt syskon till Storbritanniens snälla twee- och indierörelse från 25 år tillbaka (Sarah Records har tidigare nämnts här).
Tre år gamla Surf inleddes med orden ”Today I’m not okay” och lät som någonting The Radio Dept.s Johan Duncanson hade kunnat skriva. På Swirl vaknar Westkust upp och är förvirrade medan Philip Söderlind verkar försöka slå rakt igenom sina trummor och gitarrerna skenar åt alla håll. Allt synes inte speciellt okej den här gången heller, men har man svårt att fungera som individ blir det kanske åtminstone enklare i ett kollektiv. Det sjunger Westkust bland annat om, och det har alltid präglat deras och systerbandet Makthaverskans konserter: en brinnande gemenskap i stil med den som amerikanska emo-band väldigt ofta bygger tematiska skivor kring just nu.
Nio spår varav sju är nya känns som en välavvägd längd för ett urladdande genombrott av detta slag. Trion Swirl, Dishwasher och Drown låter närmast som en namnparodi på shoegazegenren men sanningen är att Westkust är långt ifrån en avart på valfritt återförenat 90-talsband. Tänk dig Neil Halstead om han inhandlat och blivit frälst av Guitar Hero. Orimligt men underhållande. Eller som i Another Day, en långsam arenalåt där man bara väntar på att influensen (?) Robbie Williams ska ansluta till Gustav ’Data’ Anderssons och Julia Bjernelinds duett.
Dessa utsvävningar faller ofta väl ut men det skulle inte ha varit modigt om det inte fanns en chans att det misslyckades också. Lika episkt siktande Easy har fina gitarrharmonier men den brummande britpop-låten går ganska snabbt i stå. Då saknar man uppskruvningen av oljud i 0700 eller den melodi i Summer 3D som fortfarande är Westkusts mästerverk. Den energin – som kombinerar både desperation och värme – ser ut att ta dem över Atlanten inom kort. Glöm ej att packa ner tofflor i handbagaget. Finns med rätt söta hundar också.