Intervju
Where’s the Music? – mot slutsålt och framtiden
Publicerad: 8 februari 2018 av
Magnus Olsson
Vi har precis vaknat upp ur dvalan från när 2017 blev 2018, och nu står årets första festival för dörren. Where’s the Music? i Norrköping är en festival med fokus på framtiden och artister som kommer prägla det kommande året. Vi har redan tipsat om russinen ur kakan genom att lista åtta höjdpunkter från årets festival, nu tar vi pulsen på Emelie Stockhaus, ansvarig projektledare för Where’s the Music?
Årets festival är den fjärde i ordningen och stoltserar med affischnamn som Familjen, Ebbot Lundberg, Janice och comeback-satsande Magna Carta Cartel. Likt tidigare upplagor går festivalen mot slutsålt.
Vad skulle ni säga är den största anledningarna till att årets festival går mot slutsålt?
– Jag tycker vi har en väldigt stark lineup i år med mycket bra svenska och internationella band. Jag tror också att det har varit bra snack besökare emellan som gillar konceptet att strosa runt i fina Norrköping och inte bara se grymma band, men också njuta av coola lokaler och trevligt folk.
Festivalen rymmer mycket riktigt lokaler utöver det vanliga, här finns allt från kyrkor till industrilokaler, drömlokaler om man ser till det relativt enformade utbud som exempelvis Stockholm och Göteborg stoltserar med.
-
Början av varje år är säsong för showcasefestivaler, den typ av festival som Where’s the Music? kategoriseras som. Blickar vi utanför Sverige ser vi Eurosonic i Nederländerna, by:Larm i Norge och SXSW i USA – med Where’s the Music? har Sverige fått ett eget bidrag. Men Where’s the Music? vill och är långt ifrån en festival enbart för musikbranschen.
– Vi har inga ”vanliga besökare”, det låter som branschfolket är bättre än våra andra besökare och det är dom ju inte. Alla är lika viktiga på vår festival. Med de som kanske benämns som ”vanliga festivalbesökare” är vårt största segment, och det är väldigt uppskattat bland de ca 500 personer från musikbranschen som är där. Det är liksom mycket roligare att se en artist live när det är en pepp publik som utgör största delen av besökarna i lokalen.
Finns det en utmaning i att uppfattas som en branschtillställning när man också ska underhålla vanliga besökare?
– Jag hoppas att vi gjort det tydligt att alla är välkomna på WTM. Men eftersom ”vanliga” besökare” faktiskt är den största grupp som går på festivalen så tycker jag inte att det känns för branschigt. Det är lite det som är charmen med WTM, att det folk på skivbolag eller bokningsbolag kan hänga med musikälskare och bli inspirerade av deras pepp.
-
Bjuder årets festival på några nyheter?
– Bland annat har vi ett nytt spelställe och vi har satsat mer på övriga grejer så som AWs, brunch, ölprovning, musikquiz, så det finns ännu mer att hitta på i år än tidigare år.
Hur har Bråvallas paus påverkat arbetet med Where’s the Music?
– Inte alls. Möjligtvis att folk uppmärksammat WTM mer nu när det inte sker en stor festival i stan i sommar.
Flera av de artister som stått på era scener har kort därefter fått det där lyftet som man hoppas på. Sarah Klang är kanske det starkast lysande exemplet just nu. Hur jobbar ni för att hitta de där guldkornen som ska blomma ut?
– Jag vill säga ett gemensamt arbete av alla på kontoret som bidrar med intressanta band till potten, men dom som ska mest credd är våra bokare Rickard och Johanna som båda har extremt bra öron för ny musik. Ibland chansar dom och sätter upp något dom bara har bra magkänsla för, ibland är det genom att ha lyssnat lite på andra kollegor i branschen och se vad dom tror.
Till sist, vilka tre artister tror ni extra mycket på?
Alltså att bara välja tre är svårt men om man ska gå efter ”nya Sarah Klang” så tänker jag Janice, I.B. Sundström och GRANT som alla är fantastiska artister precis på gränsen till att få det riktigt stora genombrottet.
-
