Om både Gemini och Nocturne, Wild Nothings senaste fullängdare, är enkla hyllningar till den gitarr- och synthbaserade drömpopen är Empty Estate den totala motsatsen. Den röda tråden är vid första lyssningen ickeexisterande. Hela EP:n, från början till slut, är bara ett enda stort förvirringsmoment, ett rörigt kaos. Det låter inte som någonting Wild Nothing gjort förut och är gissningsvis inte någonting han kommer stanna vid heller.
The Cure-influenserna är ständigt närvarande genom EP:n – speciellt i A Dancing Shell vars gitarr- och synthslingor för tankarna till ett sent 80-tal och kan liknas vid en modern, drömsynthpoppig version av tidiga The Cure. Det är inte bara musiken, även lyriken kan kopplas ihop med Robert Smith. Textrader som “And I’ll be your monkey every night / if it makes you love me / watch me now / watch me” känns som hämtade från Disintegration. A Dancing Shell är ett stort steg ifrån Jack Tatums bekvämlighetszon, men han bevisar gång på gång att han kan bemästra det – går hellre steget för långt än att fega ur.
Varje nytt spår på den sju låtar långa Empty Estate antar en ny form, helt olik den tidigare. Syntharna får ett nytt användningsområde i The Body in Rainfall och Ride, blir en sorts psykedelisk, kaotisk gitarrelektro. Influenserna är många och tydliga i resterande spår; det är Brian Eno, David Bowie, Fleetwood Mac, MGMT, det är alla Wild Nothings tidigare verk blandade i en enda stökig men samtidigt finslipad massa.
Slutspåret, Hachiko, avslutar Empty Estate perfekt. Efter en halvtimme av kaosartade, förvirrande, nya intryck avbryts det helt abrupt. Hachiko lämnar oss med en känsla av något liknande mindfulness – vi står kvar och nästan bara… andas. Det är lugnet efter stormen och nu tittar vi oss omkring och det finns ingenting kvar. Låten i sig skulle kunnat vara tagen från en av min mammas yogaskivor, men det krävs en nedvarvningslåt för att verkligen kunna ta in allt som de här trettio minuterna för med sig. Empty Estate är ett organiserat virrvarr, en typ av vacker, trasslig personlighetsstörning som förändras varje gång man vänder sig om. Det är ett perfekt exempel på hur mycket Wild Nothing kan fortsätta att utvecklas. Det är det som är charmen med Jack Tatums olika album – musiken vilar sällan, stannar aldrig i samma spår. Den är ny och främmande och spännande i vilken form den än tar sig an.