Will Sheff från Okkervil River går solo med Lovestreams

Okkervil Rivers frontman Will Sheff är tillbaka med nya projektet Lovestreams.

I slutet av 2012 lanserade Okkervil Rivers sångare och alltid lika fascinerande textförfattare Will Sheff sin egna hemsida på internet. På Willsheff.com började han lägga upp egna texter – artiklar, personporträtt, analyser – och teckningar. Så fanns där även en annan rubrik. ”Lovestreams”.

För ett par veckor sedan twittrade Sheff om att han hade skrivit ny musik som han personligen var nöjd med, men det var ingenting han planerade att ge ut i kommersiell form. Han hade bland annat givit bort musiken till bekanta i julklapp. Nu vet vi vad Lovestreams är. För tre dagar sedan annonserade Sheff sitt nya soloprojekt, men gjorde snabbt klart att han snarare planerar att ge bort musiken i omgångar likt små gåvor, snarare än att ge ut den i traditionellt format. Debutlåten Shock Corridors skiljer sig markant från de gitarrtunga ljudbilder som alltid präglat hans band Okkervil River. Spåret är snarare en synthbassäng att dyka ned i, med arpeggion, massvis av effektlager och en synthbas som smyger i bakgrunden.

Det är en överraskande skiftning av Sheff vars utvecklingspotential när det kommer till förändring genom åren legat i hans lyrik snarare än i ljudbilder. Och det funkar. Men med det kommer också insikten att det faktiskt inte spelar någon större roll vad för musik denna människa backas upp av – även om det , vilket ju ändå är att föredra, vanligtvis är förträffliga arrangemang – bara han sjunger och delar med sig av sin egendomliga hjärna.

Det finns få låtskrivare jag så här på rak arm kan komma på som i dagsläget befinner sig i närheten av Will Sheffs målande historier – en av dem är Jordan Dreyer i posthardcorebandet La Dispute. De är från helt olika musikaliska världar men skriver båda filmiskt på ett sätt som gör att man aldrig relaterar, man är där. Shock Corridors anslag är vibrerande: ”A life lifted off a news page. A pictorial of you alone in your room, fighting off suicide furiously, with the Astronettes bootleg and a bent-back spoon. A bus tour through drab poverty. I came over and you offered me the guest room.”

Vissa delar behöver i vanlig ordning dechiffreras innan man befinner sig i mitten av labyrinten. Man kan fly från mycket men aldrig från självförakt, sjunger Sheff i snabb frekvens genom en deprimerad karaktärs gestaltning.

Och slutet.

”I used to lie back in my teenage bed and feel love – so much heart-busting love, just this surge of love for everything, everything, everything… Now I lie on the couch with my brains bashed out and my tools and my toys all lying around, and I wish I could feel that way about really anything, anything, anything, anything…”

Det är ju så att man hoppas att det blir ett officiellt släpp ändå.