Winnerbäck, ett vackert mörker
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Lars Winnerbäck

Peace & Love

Betyg: 8/10

Det är i dysterhetens vagga som Lars Winnerbäck bäddar ned oss. Ensamheten lyser så självklart i det vemod som sveper förbi oss. Ett intro som snarare känns bekant, inleds med Jag var och köpte en svart kostym. Det är en sådan närvaro och äkthet när dysterkvistens kraftfulla röst bryter av mot lugnet.

Ovanligt lugnt de första numren. Har han blivit gubbe på heltid? Efter lite loungetoner kommer Snoddas-attityden fram, och till min stora glädje Dom Tomma Stegen. I sex år har jag väntat på att få höra detta mästerverk till låt. Och det är som om orden talar till mig. Kanske inte så konstigt, när jag som 15-åring, knarkade Vatten Under Broarna som andra går på tyngre droger. Men det är inte det akustiska klinget som når mig, det är en rockig tappning tack vare bandet bestående av halva Hellacopters med Nicke Andersson vid rodret.

Men det är följande Jag får liksom ingen ordning som lockar till sig den stora massans entusiasm. Samtidigt som projektorduken skildrar storstadens puls och höghus i förorten. Det är en jävla dos verklighetsrealism, och vem om inte Lasse förmår oss att sjunga rakt in ensamhetens (o)trygga händer?

Elegi har knappast varit bättre. Med textrader som ”Naken framför sanningen…” utbrister Peace & Love i nattens mäktigaste allsång. Men det är möjligtvis Hugger I Sten som är spelningens absoluta höjdpunkt. Det är svårt att inte falla för den kostymklädda mästaren i mörkret. Han har låtskatter som få svenska artister kan konkurrera om. Och i spelningens sista stund sjunger de ikapp, Lasse och publiken.

Extranumren blir en kavalkad av hits och en käftsmäll i nyllet. Elden, Kom Ihåg Mig och Söndermarken. Vad mer kan man begära?