Within Without: Sommarens soundtrack

Washed Out, Within Without

Betyg: 9/10

Jag står högt upp på ett tak i en stad full av liv – vilken är oväsentligt – och ser ner på suddiga neonskyltar. Det skymmer och luften är sval. I nästa sekund dyker jag ner i turkost vatten. Lite för länge står mina lungor emot frestelsen att ta in luft. Väl över vattenytan upptäcker jag att jag är ensam på en orörd vykortsstrand. Detta för att sedan vakna i ett sovrum i brand – i brand av solens strålar. Jag tror jag drömmer. Det är ytterst sällan musik lyckas skapa såhär konkreta och levande bilder hos mig. Bilder som ger liv åt känslor. Faktum är att jag inte kan dra mig till minnes senast det hände – om det ens har gjort det. Within Without har ändrat på detta – det har tagit mig på en resa.

Bereste Georgiasonen tillika producenten Ernest Greene alias Washed Out återvände till sin hemstad Perry 2009, satte sig ner i sitt sovrum och började skapa egen musik. Han säger sig influeras av hip-hop i sitt skapande men har mest kommit att förknippas med en annan genre. Jag pratar naturligtvis om Chillwave eller Glo-fi – ord som det i princip har blivit omöjligt att inte nämna i samma andetag som Washed Out.

Som så ofta med nya genrer så är även dessa relativt svåra att definiera. Då det var den geografi som förut bestämde ett bands tillhörighet så räcker det idag med endast en ljudeffekt som gemensamnämnare. I fallet Chillwave så dras paralleller till 80-talets New-wave. De malande ljudmattorna och överanvändandet av vocoder har sedan fåt stå för chill. Allt inramat av lågkvalitets estetik.

Med detta sagt så vill jag nu gå över till Washed Outs musik. Trots att ovanstående beståndsdelar är frekvent förekommande i kompositionerna finns det så många fler dimensioner till den. När ovannämnda genrer självdör och återuppstår med prefixet post så kommer Ernest Greenes sängkammar syntar att leva kvar, tillräckligt stark för att stå på egna ben.

Hypnotiska ekon överlappas i det oändliga och bygger upp en mur av drömsk undervattens musik. Hela tiden med dämpade trummor som ger struktur och själ. Låtarna blir snabbt svåra att hålla isär men tycks också vara Greenes intention. Detta är däremot ingen nackdel; känslor avhandlas på ett mjukt sätt; luftig optimism i låtar som Eyes Be Closed och Amor Fati byts ut mot vemod i You and I och avslutande A Dedication. Samtidigt som ljudmattorna intensifieras till ogenomtränglighet så blir Greenes röst allt mer intim och skör- han tar mig igenom muren.

Att Animal Collective-producenten Ben Allen har lagt sin hand på Within Without märks; samtidigt så är sovrumsromantiken från tidigare EPs ständigt närvarande. Att Ernest Greene är kompis med Toro y Moi är nästan överflödig information.

Within Without är ett fantastiskt album som kommer att förbli outforskat och intressant en lång tid framöver. Stillsam eufori och en svåröverträffad ärlighet insvept i ett hemmasytt stjärntäcke – detta är sommarens soundtrack.

Text: Truls Mårtensson