Work Drugs
Hultsfredsfestivalen, 15/6-2013

Work Drugs är Hultsfredsfestivalens vackraste historia. De bildades 2010 och släppte sitt första studioalbum året därpå. De verkar fruktansvärt dåliga på struktur, vilket gör att det är svårt att få nån egentlig överblick av hur mycket material de har släppt. Många låtar finns med på flera releaser. Deras musik läggs upp på Bandcamp. Ofta kan man ladda ner den gratis där. De ger ut all sin musik genom ett mycket litet skivbolag vid namn Bobby Cahn Records. De släpper fotoböcker som de gjort helt själva under sina USA-turnéer. De har ingen manager. Deras pressadress är en gmail-adress. De gör i princip allt själva och är en uttalad (mycket vänlig) motreaktion mot musikindustrin.

De har 97 000 Facebookfans och verkar vara utan någon som helst plan. De spelar musik och hoppas att den når ut till människor. Det är inget unikt i sig – så börjar de flesta musiker sina karriärer – men den vitala skillnaden är att Work Drugs inte tummat en sekund på denna inställning i takt med att de växt i popularitet. De har fortfarande DIY skrivet med osynligt bläck över brösten.

De beskriver sig: ”Work Drugs makes music specifically for dancing, boating, yachting, sexting, and living. Please enjoy please.”

De kallar sig: ”Philadelphia’s premier Bat Mitzvah and Quinceanera party band.”

De kallar sin musik: Sedative Wave och Smooth-fi (ett svenskt försök till beskrivning skulle väl kunna vara bomullspop).

Deras artistnamn är: Thomas Crystal, Benjamin Louisiana, Mr. Kansas City, Jonas O, Katie Nicks.

Man vet inte vad de egentligen heter men man vet till exempel att de har solglasögon när de spelar även om klockan skulle vara 22:30 och de spelar i ett tält på en svinkall Sverigefestival. De ser ut som ett gäng nördar från en high scool-film som i slutändan vinner @ livet.

De har turnerat USA furiöst de senaste tre åren, åkt tusentals och åter tusentals mil med sin lilla bil. De har varit support till Two Door Cinema Club, Peter, Bjorn & John och Memoryhouse och därigenom uppträtt inför stora publikskaror men Thomas Crystal vickar ändå på rumpan åt publiken och saxofonisten tar små subtila danssteg samtidigt som han spelar.

De flyger över till Europa för sin första och hittills enda inplanerade spelning. De går ut med världens största hjärtan och har inte väntat sig något annat än ett tomt tält. Det är det nästan också, för fanbasen är i stor majoritet i staterna. De inleder med sin stora hit Rad Racer, de möts av ett enormt gensvar från den lilla klicken som tittar, fler och fler uppmärksammar att något händer i tältet, fler och fler ansluter.

Till sist spelar Work Drugs sin första Europaspelning någonsin inför en åskådarstorlek de inte alls väntat sig. De tackar men ser fortfarande smått oberörda ut. Stora gester är inte Work Drugs grej: de smyger fram och den stora helheten till historia bultar sig större och större strax bakom. De går av efter några magnifikt svängiga låtversioner. De ropas in igen. De spelar Third Wave och Thomas Crystal sjunger ”You and I are exactly where we want to be”.

Dagen efter kikar jag in deras Facebooksida och ser att ett par nya lyssnare från Hultsfredsspelningen hittat dit. Dagen efter åker Work Drugs vidare.

Foto: Magnus Olsson