Yemi – innanför och utanför svensk hiphop

För varje år som går letar vi efter nya superlativ att nyttja till beskrivningen av den ständigt växande genren ”svensk hiphop”. Genrens artister spelar inför stora publikhav och sitter i morgonsoffor på bästa sändningstid. Svensk hiphop kan idag också stoltsera med ett spektrum bredare än någonsin. Vi har träffat rapparen som i allra högsta grad bidrar till detta, men som vill stå utanför. Med crewet Europagang och hyllade albumet Neostockholm i ryggen bygger han sin egen värld, vars huvudsakliga influenser hämtas ur ett vitalt 90-tal. Vi har träffat Yemi.

Hur känns det såhär två veckor efter att Neostockholm släppts?

– Det känns kul. Jag har fått basically bara bra respons, så det är nice.

Stockholmsbaserade Yemi har på sitt debutalbum öppnat dörren för lyssnarna att träda in i hans värld. En värld som ibland kan sträcka sig bortom verkligheten. I spåret Alien beskriver han vad som händer när han tillåter sig själv att fastna i sitt eget huvud. När han stänger av sig från vår riktiga värld. Men han välkomnar oss också till sin verkliga värld. En värld som rymmer såväl tv-spel som manga.

– Det är sånt som jag växt upp med. Jag hämtar mycket influenser från det jag växt upp med överlag, också i ljudbilderna. Det har varit mycket snack om eurodance och sånt men mycket av ljuden kommer också från just tv-spelssoundtracks. Men sen också gammal amerikansk hiphop förstås. När jag skriver texter så tycker jag om att para ihop ljudbilden, den världen jag känner i instrumentalen, med det som sen ska porträtteras i låten.

– När jag var liten så ville jag bli serietecknare så jag har alltid haft ett väldigt grafiskt tänk. Jag gör mycket coverarts och sånt själv och är med i processen när vi gör video. Så jag tror att jag har ett väldigt visuellt tänk när jag gör låtarna.

Du har även en närhet till en svensk referensvärld. Du bär Acne, lyssnar på Leila K och tjejer kallar dig norrsken. Är den grejen viktig för dig?

– Det känns som att det är mer naturligt för mig att dra sådana liknelser, som är mer nära mig i riktiga livet, än att rappa om att man är i ”the bando” och följa amerikanska trender. För dels känns det väldigt avlägset från det jag är, och så känns det väldigt gjort också. Det är roligare att hitta sina egna referensramar och snacka om sin verklighet liksom.

Vad är Neostockholm?

– Neostockholm är en sorts idévärld. Det kopplar mycket till det här med att hitta sig själv och sin egen väg typ. På sätt och vis har jag ju alltid tagit avstånd från svensk hiphop. Det känns som Neostockholm ganska bra beskriver det som jag och mina vänner snarare håller på med.

Ja, du nämner ofta att du känner dig utanför en svensk hiphopscen. Vad är det med den som gör att du känner dig exkluderad? Eller kanske snarare, vad är det som gör att du inte vill vara en del av den?

– Mest att jag inte lyssnar så mycket på svensk hiphop, jag har aldrig haft det tänket. Jag ser mig själv som en svensk rappare, men inte som en del av genren ”svensk hiphop”.

Vilken typ av hiphop är du född ur?

– Jag har vuxit upp på främst amerikansk hiphop. Allt möjligt. Från Raekwon och Ghostface Killah till Lil Wayne till Three Six Mafia, Gangsta Boo, alla dom liksom. Så det är ganska utspritt.

Albumet Neostockholm lämnar tydliga spår från ett energiskt 90-tal. Inte minst visuellt. Men kanske främst genom de återkommande influenserna från (ofta bespottade) dansgenrer, alla födda under 90-talet. ”Jag gav mitt allt på ett trance-beat” rappar han, men likväl hardstyle, drum’n’bass och eurodance ryms i Yemis idévärld.

– Det är också något som växt fram ganska naturligt. Mycket av det jag gör är hämtat från saker som jag, mina polare och 90-talister överlag i Stockholm växt upp med. Det känns mer naturligt att referera till dem genrerna än att bara göra den senaste amerikanska trenden i drill eller trap-grejen.

Tycker du att det är mycket så i Sverige idag?

– Det känns som att det är ganska mycket så. Jag tycker det är många som börjar hitta en egen grej men jag har känt att det varit mycket ”ta efter det senaste i USA” på sistone. Men det går åt rätt håll.

Vad är visionen med ditt kollektiv Europagang?

– Det är inte så mycket tanke bakom egentligen. Det är mina två äldsta vänner som jag växt upp med: Busu och TeoSweden. Så vi har gjort musik tillsammans sen vi var små, i olika konstellationer. Det här är väl kanske det mest rena eller ärliga projektet vi haft hittills. För det är bara straight up vad vi vill hålla på med. Namnet Europagang tog vi just för också där att våra referensramar inte är 100% USA utan vi hämtar mycket från vår närhet. Det är egentligen inget avståndstagande heller utan det är mer vår grej bara.

Hur ser sommaren 2016 ut för Europagang?

– Ska spela en del. Sen jobbar Busu och Teo på ett projekt nu som förhoppningsvis kommer ut i slutet på sommaren. Deras första stora projekt så jag ser fram emot det som fan. Det låter sjukt bra. Sen göra mer musik när vi hinner.