Vi befinner oss dagligen i olika slags ljudrum. Brölet och knastret på en pub vid Andra Lång, det återkommande lugnet vid havet eller den totala tystnaden precis innan man somnar. I Yungs A Youthful Dream kastas du in i ett stökigt rum av instrument. En kaosartad inredning där ljuden flyger runt som satta för en kollisionskurs, men ändå i symbios. En drömsk abyss där du, trots frenesin, fridfullt kan stå i vindögat och fånga upp varje melodi.
A Youthful Dream blir en passande titel på ett album som med barndomens oskuldsfullhet kämpar mot den logiska världens alla regler. Det avhandlar felen i vårt samhälle berättat från Yungs livshistorier och ur deras perspektiv som unga vuxna. Första singeln som släpptes var Pills och i denna skriver frontmannen Mikkel Holm Silkjær om samhällets besatthet av just piller. ”Just take those pills and then you’ll soon feel straight again”. Paranoian och galenskapen som lyser igenom lyriken behandlas ömt av Silkjær även om det är rätt enorma ämnen för 21-åringen att skriva om. Filosofer har i tusentals år brottats med samma slags frågor som dansken enkelt bryter ner till mer lätthanterliga bitar och sätter in i en modern kontext. Om Fröding hade skrivit dikter på 2000-talet kanske det hade låtit såhär, men till skillnad från Fröding finns det en balans hos Yung. Den utsuddade linjen mellan det tungsinta och det sorgfria gör Pills och resterande låtar på A Youthful Dream till något speciellt. En utsökt blandning av mörk tonårspunk och melodiös indierock cirkulerar på skivan och verket genomsyras av det. Lyriken, sången och musiken växlar vartannat om att representera det mörka vs det ljusa, och albumet blir på samma gång något flyktigt och något att gräva ner sig i.
Musiken Yung spelar är en avvägning och i A Bleak Incident fördelas de olika beståndsdelarna till perfektion. De malande punkgitarrerna håller låten flytande medan en orgelsynt förhindrar den från att bli så förutsägbar som den hade kunnat vara. A Bleak Incident visar på hur genialt de blandar olika känslor för att skapa något eget och The Child är uppenbarligen gjord enligt samma receptur. Inledningen släpar sig fram och låten kommer knappt igång förrän i refrängen, men slappheten ges här i rätt mängd och är snarare tilldragande än tråkig. Pianot och de två gitarrerna samspelar till fulländning och när ett blåsinstrument rätt pompöst avslutar låten lämnas man både utschasad och pånyttfödd.
De välarbetade låtarna har bildat ett skyddsnät som gör Yung okränkbara trots sin relativt låga ålder, men det betyder inte heller att de saknar den där urkraften som unga musiker bör ha. Tjusningen ligger i att de både kan kombinera allvarsamhet med lekfullhet och på samma sätt även helt hänge sig åt det ena attributet. I Commercial ger de dig framförallt lekfullheten i en ösig, gitarrfylld smäll på käften. Låten är den mest förutsägbara på plattan och låter precis som det du förväntade dig av danskarna från första början, men egentligen är den rätt ensam i sitt slag på albumet. Det är precis lagom, världen lider ingen brist på peppande rockorgier, men på A Youthful Dream känns Commercial både exklusiv och välbehövlig.
Tillsammans med sina olika komponenter bildar A Youthful Dream ett eget slags ljudrum. Med en exakthet som är slående skapar sig Yung något som du både kan ta tillflykt till och som du kan ta kraft ifrån. Texterna är så otroligt medvetna om världen runtomkring dem att A Youthful Dream blir mer än din sedvanliga punkdänga och albumet har för mycket attityd för att någonsin kunna klassas som enbart indierock. Finfördelningen som skivan präglas placerar den, precis som bandet själva, på en alldeles egen piedestal i världen.