Rakim Mayers liv vändes upp och ner på en natt. Hans pseudonym A$AP Rocky har nästintill blivit ett fenomen och när han kaxigt i en intervju svarar ”Call us on a yacht 10 years from now, we’ll still be on top” är det oklart om han driver med allt eller talar från hjärtat. Klart är iallafall att den kaxige östkustsrapparen blivit väldigt rik väldigt snabbt – något som inte minst hans texter reflekterar. A$AP Rockys steg från obskyra tumblr-bloggar till den kommersiella hip-hopens finrum började med videon till hans låt Peso. Likt en orkan rullade hypemaskineriet genom bloggosfären och det dröjde inte länge innan RCA Records knöt åt sig den unge rapparen för en nätt summa av 3 miljoner dollar. Ett mixtape och många förseningar senare är hans debutalbum äntligen här. Long. Live. A$AP präglas av en mer kommersialiserad och strömlinjeformad betoning än tidigare, något som nödvändigtvis inte behöver vara något dåligt.
I egen person tillför inte A$AP Rocky mycket nytt till bordet; tekniskt sett så är han en bra rappare, men han har inte en lika säregen och kännetecknande röst som den Danny Brown eller Kendrick Lamar besitter. Dessutom har han inte alls samma textmässiga djup som just Kendrick Lamar. Har man hört honom rappa om tjejer, pengar och weed i en låt så bjuder inte resten av hans låtar på några större överraskningar. När Kendrick Lamar erbjuder ett konceptuellt sammanhängande album som talar på ett väldigt personligt plan så upprepar A$AP Rocky ”pussy, money, weed” för hundrade gången. Med det sagt så behöver man nödvändigtvis inte vara en bra textförfattare för att sätta ihop ett bra hip-hopalbum, och det är inte därför man lyssnar på A$AP Rocky.
På singeln Goldie rappar han ”It’s just me, myself, and I and mothafuckas that I came with”, en textrad som är signifikativ för hela hans karriär. A$AP Rocky har ”de där han kom med” att tacka för mycket. Med en ännu större pengapåse i ryggen är det ännu fler producenter och ännu fler rappare som dyker upp på Long. Live. A$AP. Clams Casino, som bidrog med 4 låtar till mixtapen Live. Love. A$AP, återvänder som producent och är än en gång den som står för de bästa beatsen på plattan.
Det hörs att man – i varierande grad – har försökt återskapa soundet som genomsyrade Live. Love. A$AP, problemet är bara att man inte når upp till samma nivå. Missförstå mig rätt; det finns låtar som försöker göra något unikt och lyckas bra, problemet är (återigen) att Long. Live. A$AP liksom många andra kontemporära hip-hopalbum är så sprängfyllt med samarbeten att A$AP Rocky själv får ta ett steg tillbaka och originaliteten försvinner någonstans längs vägen. Tur då att A$AP Rocky har sådan god smak när det gäller samarbeten, för här trängs namn som Action Bronson, ScHoolboy Q, Kendrick Lamar och Santigold – delvis på A$AP Rockys bekostnad. När ”cloud-rappiga” Fashion Killa börjar spelas har det gått arton minuter sedan han fick ha en låt för sig själv.
På Hit-Boy-producerade Goldie intar han å andra sidan scenen själv och gör det med bravur, det repetetiva trumbeatet som ackompanjeras av korta flöjtnoter knyts snyggt ihop med en nedpitchad röst som ger låten karaktär. Synd bara att A$AP Rocky tycks vara av tron att det är en bra idé att inkludera den på nästintill samtliga låtar . Dödsstöten infaller när den mörka basrösten figurerar även på Skrillex-spåret, Wild for the Night. Låten i sig då? Ptja, Skrillex tycks ha tyglat sin trumhinneslaktande brostep för en något smakfullare avart och använder sig här av en extatisk (om än irriterande) synthslinga och närapå reggaeliknande rytm. Ljudmässigt sticker spåret ut till den grad att det ter sig som en ful ankunge bland A$AP Rockys övriga satsningar.
Sammanfattningsvis så är Skrillex-inhoppet bara en fläck på solen för Rakim Mayer, och även om Long. Live. A$AP har en handfull ganska svaga låtar så kan man inte bestrida den astronoma högstanivån. Om han om 10 år kommer att ligga på en yacht och fortfarande pumpa ut kvalitetsosande hip-hop eller ej låter jag vara osagt, men han gör det här och nu och i slutändan är det allt som betyder något.