Sentrum Scene
Anna of the North
by:Larm, 4/3 – 2017
Publicerad: 5 mars 2017 av
Magnus Olsson
Det är över tre år sedan som Anna of the North började presentera sig, och kort därefter omgärdas av superlativ och framtidstro från musikbransch och internationella tastemakers. Men det har inte varit en vertikal aktiekurva med massa utdelningar vid årskiftet, inte ännu. Det tar tid att lansera en artistkarriär, och Anna of the North tycks inte kännas vid stressen. Åtminstone inte om man ska se till utgivningstakten: sju låtar på tre år. Och ännu inget samlat verk, även om det sägs komma i år.
Men det har börjat hända saker. Intresset och följarskaran har aldrig varit som nu. Det tycks som att det är först när hon kliver ut på by:Larms scen den här kvällen som hon verkligen lever upp till den skapade framtidspotentialen. Spektrum Scene är fylld till brädden, och blir en av festivalens få tillhåll som känns fri från den kollektiva stelnad som branschfestivaler ofta för med sig. Innanför de här väggarna tillåts hennes musik studsa hur vilt och högt den vill, och publiken är inte sena att haka på. Intill mig skriker ett ungdomsgäng ”there’s something about us” från smittsamma Us och bevisar att hennes musik hittat hem långt utanför vässade pennor.
Från första sekund bombarderas vi av känslor, där kärlekens olika sidor är den röda tråden. Break-up-låten The Dreamer har exempelvis en lika central roll som tvåsamhetshymnen Us. Inlindad i syntar från 80-talet och en atmosfärisk hinna känns plötsligt allt som att sväva på rosa moln – spelningen blir en välbehövlig verklighetsflykt ur många aspekter. Det handlar om överlevnad.
Anna of the North lyckas förena harmoniska element från Postiljonen med betydligt mer speedade syntar som M83 och Chvrches rymdresor. Och live förhöjs det ytterligare av ett stadigt beat som fungerar som en ryggrad spelningen igenom.
Att det hela tiden sipprar ut rök från scenen förstärker musikens redan drömska aura. Den visuella identiteten är tydlig och projektorerna bakom skapar samma tropiska vibbar som Air France haft patent på. Som mest påtagligt blir det under The Dreamer, där projektorerna bakom scenen visar en flock av hästar som rusar mot oss i samma takt som låten eskalerar. Det är ingen hjärnkirurgi, men oerhört smakfullt.