Arctic Monkeys
Roskildefestivalen, 5/7 – 2014

Redan med sina första album blev Arctic Monkeys det band som slussade människor in i den brittiska rockmusikens djungel. Trots ett par skivor som inte fått lika stor uppmärksamhet under senare delen av 00-talet har fanskaran och Alex Turners poetiska drag varit intakta. Musikaliskt har de i och med framgångarna i USA blickat mer åt de amerikanska drömmarna än Sheffields skitiga gator. Fjolårets tokhyllade album AM gav inte bara Alex Turner och hans bandmedlemmar ny kultstatus, den introducerade även en ny generation för Arctic Monkeys. Återfödseln var ett faktum.

Festivalens yngsta besökare tränger sig längst fram medan vad som skulle kunna vara deras föräldrar dansar och sjunger med i Do I Wanna Know? på längre avstånd, helst med en öl i handen. 2014 samlar Arctic Monkeys nästan hela Roskilde. Säga vad man vill om aporna, men något annat än mäktigt är det inte att se 60 000 personer detonerar i Brianstorm och något senare skandera hysteriskt i det perfekta festivalanthemet I Bet You Look Good On the Dancefloor. 

Sliskiga rockhymner, rutinbaserade riff och en look stulen av Elvis Presley får Arctic Monkeys att framstå som äldre rockgubbar än vad de är. Folkfesten är dock ett faktum, det är till och med svårt att misslyckas med Flourescent Adolescent inkluderad i sin setlist.

Förutsättningarna är således så nära optimala de går att bli; Roskilde är hungriga efter riviga riff, folket är på plats och solen har precis gått ned över krönet. Alex Turner borde ha Roskilde i ett järngrepp, men fumlar bort sin chans med arrogans. Alex Turner är helt enkelt för mycket rockstjärna för sitt eget bästa där han iklädd en MC-jacka respektlöst nonchalerar ett publikhav på 60 000 personer.

Arctic Monkeys må inte vara lika hungriga som när Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not fick halva Storbritannien att gå i taket. Men de vet fortfarande hur man levererar en högklassig rockshow, om än på sparlåga.