Animal Collectives förra skiva Centipede Hz var för bandet en oundviklig skiva. De visste att det var omöjligt att följa upp Merriweather Post Pavilion och skapade istället en protestskiva där de elektroniska popmelodierna byttes ut mot ett energifyllt kaos med större fäste i rock än pop. Centipede Hz var också en slags vändningspunkt för gruppen i livesammanhang – tidigare i gruppens karriär hade de redan nästa skivas material färdigt när de begav sig ut på vägarna, vilket resulterade i en setlist med övervägande nytt material – men Centipede Hz:s efterföljande turnéer bestod nästan enbart av låtar från skivan och gruppens ”hits”. Det var en förändring som visserligen gjorde livespelningarna mer lättillgängliga, men också en slags indikator på gruppens produktivitet och kreativitet kanske inte varar för evigt.
Avey Tare’s Slasher Flicks är precis som namnet indikerar ett soloprojekt snarare än ett sidoprojekt av Avey Tare. Han har tagit hjälp av Angel Deradoorian (tidigare Dirty Projectors) och Jeremy Hyman (tidigare Ponytail), men deras närvaro är ofta försumbar. Produkten av detta samarbete är Enter the Slasher House.
I vanlig ordning är Avey Tares förmåga att göra oförglömliga öppningsspår helt fenomenal – A Sender låter som en korsbefruktning av kollektivets album Centipede Hz och Feels. Singeln Little Fang är med sin 60-talsinspirerade simpla pop är ett otroligt underligt val som första singel. Visserligen är låten utan tvekan en av de absoluta höjdpunkterna på skivan – men faktumet att inget annat på skivan låter som den kan ha skapat orimliga förhoppningar. Resten är ett hektiskt energifyllt kaos. En beskrivning som utan tvekan även kunde appliceras på Animal Collectives förra album.
Att skivan låter så pass mycket som Centipede Hz är något förbryllande – det är första gången en utgivning relaterad till gruppen inte har tagit något slags kliv framåt. Det ger visserligen chansen att förbättra aspekter av ljudbilden, men Enter the Slasher House är snarare en förstärkning av Centipede Hz:s svagaste sidor. Avey Tare verkar ha försökt trycka in så mycket energi han bara kan i varenda taktslag – resultatet blir ett album utan andrum och irriterande låtar som framkallar en enorm längtan till dagarna då Beach Boys ljuva melodier var huvudinspirationen för djurkollektivets medlemmar.
Med det sagt går det att vaska fram guldkorn. Utöver de redan nämnda A Sender och Little Fang så hittar Avey Tare stundtals formen. Strange Colores är kanske det mest livfulla och uppmuntrande han har skrivit på flera år och Modern Days E är bland det närmsta han någonsin kommit att skriva en simpel poplåt.
Det är lätt att sakna den lekfullhet och strävan efter ständig förnyelse som har genomsyrat Animal Collectives utgivningar de senaste 14 åren. Och trots att den där lekfullheten verkar vara större på Panda Bears kommande projekt är det svårt att inte tänka: Enter the Slasher House är antingen en parentes eller början på fallet.