Apollo
Bicep
Roskilde, 28/6 – 2017
Publicerad: 29 juni 2017 av
Hugo Gerlach
Matt McBriar och Andy Ferguson är förutom producent-duon Bicep också drivkrafterna bakom house-, techno- och discobloggen Feel My Bicep. Där utforskar de guldkorn i tidigare nämnda genrer, tipsar om nya låtar och visar upp sina egna lika varierande remixer. Det senare har fått mer utrymme i takt med deras expertis vuxit: efter ett tiotal hyllade EP-släpp är debutalbumet Bicep beräknat till hösten. På Roskilde antar de den elektroniskt vinklade Apollo-scenen med sin nya live-show framför ett hundratal dansare.
Efter en något trevande inledning där volymen är alldeles för sparsam för deras upplyftande house-produktioner vaknar de så småningom till, kommer in i gunget och kastar ut publikfriande bangers som om de vore frisbees. Breakbeat-tunga Just tycks existera i ett svagt genomskinligt dis, balanserande mellan progressiva transsyntar och en tech-houseig, pumpande basgång. Det hela flörtar med 90-talshousen på ett charmigt sätt, men har samtidigt sin egna karaktär och känns onekligen mer futuristiskt. De vänder av den med sin egna remix på Isaac Tichauers Higher Level. En låt som fullkomligt dominerade sommaren 2016: Dixon, John Digweed och Solomun är några av alla som spelade den friskt under året. Det är lätt att förstå varför. Röstsamplingen ekar likt ett religiöst mantra, den analoga Korg-slingan ger melodin ett livfullt rosa 80-talsskimmer och den vagt vibrerande basen gifter sig i låtens klimax till himmelska höjder. Function One-riggarna gungar i blåsten men dånar nu ut housen med fyllig bas och ett knivskarpt högre register.
-
I takt med att Belfast-duon fortsätter bjuda upp till dans med övervägande nya och osläppta spår växer publiken till sig, den är rätt blandad som alltid på Roskilde, men gungar tacksamt med i housen trots att energiinjektionerna har mattats något. Bakom dem roterar deras trearmade logotyp, som tycks bubbla i takt med basens muller, innan stroben bländar dansarna på nytt. Dahlia förblir drömsk med sina mjuka pianoackord och förföriska sång. Inramningen bjuder in till inåtvänd dans med stängda ögon. Tyvärr bryts här ljudet av helt, vilket leder till frustrerade tillrop från publiken och besviket utslagna armar från scen. Efter en första omstart som möjligen kunnat rädda det lilla av stämningen som fanns kvar dör ljudet igen, och de i publiken som kanske fastnat på väg till The Weeknd ger sig nu garanterat av. Den nya deep house-singeln Aura räddar för ett ögonblick det som är kvar av festen; den har ett nästan olycksbådande muller men lika hoppingivande och luftiga syntmelodier.
I avslutningen är flaggorna färre i publiken, även om de två irländska fortfarande demonstrativt ligger på tvären i den starka vinden. Bicep tyckas ha haft motvind under hela sina 80 minuter, men har taktfast kämpat på och förmått publiken, ibland något pliktskyldigt, att fortsätta stampa med. Urladdningen blev inte så förlösande som hoppats, men en gedigen och stabil inledning på Roskildes elektroniska dansprogram.