Bonobo
Roskilde, 28/6 – 2017

Det största namnet som spelar på Roskildes elektroniska scen Apollo under torsdagskvällen är sampleproducenten Bonobo. På Migration, brittens nya album från tidigare i år, har han samarbetat med Nick Murphy (tidigare Chet Faker) och Danmarks egna Rhye – två sammetslena sångröster som de senaste åren bländat folk som kanske egentligen inte är alltför intresserade av soul med sin, ja, soul. Bonobo arbetar på liknande sätt med sina stämningsfulla känslolägen när han putsar, förenklar och i vissa fall faktiskt också förfinar sin typ av elektroniska musik. Han påminner om Tycho, men hans minimalism är inte lika snygg. Han skulle kunna misstas för Four Tet, men leker inte med samma komplexa melodistrukturer. Med kvällens band på scen blickar han mot Floating Points orkestrala ambitioner, men de är långt ifrån lika skickliga musiker.

Att se Bonobo känns således som en konstant kompromiss – en party package-version av en rad olika uttryck. Att en låt som Cirrus är så älskad är direkt obegripligt: jämför den med Four Tets inspirerade There Is Love in You-stycke Angel Echoes, två låtar som utforskar liknande sinnesstämningar, och den första framstår som ett förlängt intro kippande efter luft. Det är heller inte musik som är enkel att presentera för en publik som har för vana att dansa till blixtrande techno-set och medryckande house-akter. Bonobos försök är det åtminstone inget fel på. Framför projiceringar av vidsträckta landskap vaggar de in publiken i ett annat tempo och ger en trevlig men budgetmässig festivalversion av hur en Planet Earth-konsert säkert ser ut. När folk börjar nynna och klappa med i inledningen av Bambro Koyo Ganda sprids en behövlig värme att ta med sig in på småtimmarna.

Som helhet är det ändå för ofokuserat utifrån uppställningen. Trots att Bonobo har med sig både sångerska, keyboardist, gitarrist, saxofonist och trummis rycker kontrasten mellan de instrumentala delarna och de Mazzy Star-mässande sångspåren upp konserten. Addera ännu ett i den eviga raden av usla trumsolon till musikhistorien och jag lämnar en upplevelse som samplar i dubbel bemärkelse: utöver låtfragment känns alla Bonobos egenskaper lånade och underutvecklade – ordinära.