Communions
Roskilde, 1/7 – 2015

Den första ordentliga konsertdagen på årets upplaga av Roskilde präglas av en rad band som fortfarande tycker mycket om sina stränginstrument. P3 hade inte hittat speciellt mycket att kasta in på rotationen bland dessa, om vi säger så. Utöver att The War on Drugs välkomnar midnatt på festivalens största tältscen, Arena, är dagens inledning ett smörgåsbord med superfokus på köttcharkuterier (om gitarrer var ett pålägg). Danska postpunkarna Communions får trängas mellan punklegendarerna i OFF!, de skandinaviska festivalernas husband bob hund och en smått galet furiös konsert av det australiensiska sjumannabandet King Gizzard & The Lizard Wizard. Medan de sistnämnda bjuder på två läskigt synkroniserade trummisar, har tre gitarrister som försöker riffa fram en kollektiv hjärnblödning hos publiken och bär shorts som en indiefierad version av Alexander Bard, ser Communions mest ut att vilja backa igenom scenens backdrop och försvinna.

De har förstås jämförts till leda med sina landskollegor i Iceage och Lower men först ut vid sextiden på Pavilion framstår de mest som ett Holograms på stesolid. På vanligtvis fina EP-höjdpunkten Forget It’s a Dream låter det som att de nyss fått en ny tafflig effektpedal och insett att de måste börja låta lite mer som ett britpopband från 90-talet med ena foten i det psykedeliska. Det blir snart uppenbart att ingen av medlemmarna vågar axla rollen som kommunikatör – varken med publiken eller med varandra – och ganska snabbt börjar folk droppa av. När det alltid finns åtminstone ett par andra alternativ att spana in eller köa till blir Roskilde som mest hänsynslöst och Communions tar aldrig riktigt chansen. Bandet är på randen till ett större genombrott som spelar inför en till en början stor skara hemmafans men de känns nästan provocerande långt från hungriga. Dessutom drunknar deras fina slingor i en grötig ljudbild som har litet gemensamt med den mixning som präglar deras senaste alster.

Kanske blir de mer bekväma med situationen när ansiktena framför blir färre, för med bara två låtar kvar börjar det åtminstone kännas som det finns något mer än yta bakom Communions (många gånger ser det annars ut som att man kikar på fyra killar som kan klädkoden för att vara ett uppskrivet band av denna typ, men inte besitter attityden eller låtmaterialet). Out of My World är en av de bästa låtarna som sprungit ur den danska rockscenen på senare år och live känns den som en ledtråd om att de kanske kan växa ur sin snäva kostym och de uppenbara referenserna. Den här eftermiddagen ger de annars ett intryck blekare än deras pressbilder.