Conakry vill förändra perspektivet

Samuel Stenberg Sylla skapar under artistnamnet Conakry rap som tar sig in under huden. Trots att artisten delar namn med Guineas huvudstad, som han har ursprung ifrån, är det Skåne som är den primära hembasen. Född och uppvuxen i Lund, men numera stationerad i Malmö. Vi har träffat en av Sveriges mest lovande rappare för att prata om EP:n Återfall, åter faller vi som släpps på söndag.

Trots att det inte är det, så får man känslan av att det är en debut-EP. Det står lite mer på spel nu.

– Ja, men lite så. Med mitt första projekt ville jag egentligen bara få ut det. Mest för att folk i Skåne spelade det väldigt mycket. Den här EP:n är mer genomarbetad. För mig känns det lite som en debut, verkligen.

Det händer mycket just nu på Skånes rapscen – hur känner du att stämningen är nu jämfört med för några år sen?

– Stämningen är fet! Och inte i brist på bättre ord – den är fet! Eld-emoji-fet! Malmö och Lund har alltid haft rap, men jag tror att folk alltid har haft en skev bild av att ”om du lyckas, så misslyckas jag”. Det i sig ledde till att nästan ingen lyckades. Folk har insett att jag inte förlorar bara för att du lyckas, tvärtom, det får folk att titta neråt mot Skåne. Folk jobbar mer med varandra också. Det låter som en självklar grej, men det har inte varit så. Den nya generationen från Skåne har en annan mentalitet.

Skåne, och då framförallt Lund, har en central roll i musiken som Conakry presenterar. Det första smakprovet vi fick från den kommande EP:n, den energiska låten Yams, handlar om den inbitna drogkulturen i hemstaden. Den handlar om att blotta en sida som hamnat bakom studentstadens välputsade fasad.

– Studentlivet är en positiv sida, jag vill verkligen inte hata på det, men det har varit väldigt viktigt för mig att representera min sida av Lund, eftersom den inte visas någon annanstans. Det är ju väldigt speciellt att växa upp i en stad där alla som pratar för dig inte är därifrån – man finns inte riktigt. Om ingen i staden berättar att de mår dåligt av sin tillvaro så kommer man till slut känna sig ensam när man väl gör det.

– Många tackade mig när jag släppte Yams. Enligt dem tog jag en efterlängtad smäll för Lund liksom. Medan andra tyckte att jag försökte placera Lund, och framförallt området Djingis som jag kommer ifrån, i ett ”hood”-fack. Men jag vill bara visa en annan sida av staden, för att vi borde representera en helhet och inte bara en sida. Staden har en, sedan länge, genomsyrande drogkultur. 2008-2009 skrev de om Lund som en av Sveriges drogtätaste städer, 2010 handlade det enbart om det fantastiska studentlivet. Hur kan något som pågått i 20 år bara försvinna på två år? I mitt, och andra människor som verkar i Lunds, tycke så handlar det bara om att gömma felriktat fokus på staden. Det är lite som att sätta en fin tavla över det där hålet du har i din butik, för att folk ska fortsätta komma och handla grejer hos dig.

Samuel berättar om olika finansieringsprojekt som presenterats. Projekt vars syfte beskrivits som ett lyft av skola, idrott och kultur – för att sedan vara underfinansierade fem år senare. Det finns en frustration i rösten som vittnar om en stad vars prioriteringar skapar en känsla av utanförskap.

– Jag har många vänner som pluggar, men också vänner som sitter inne eller gått bort alldeles för tidigt. Hur kan folk då ifrågasätta om Yams är aktuell i Lund eller inte?

Trots att musiken numera börjar ta över hans vardag, finns flera andra vägar som har öppnats för Lundasonen. Han berättar om föreläsningar med målet att förmedla vikten av att få berätta sin egen historia. Och vid sidan av det finns även poesin. Conakry är för många nästan mer känd som en av landets främsta unga poeter. Trots att det är väldigt enkelt att se släktskapet mellan rap och poesi, så finns det få svenska rappare som faktiskt behärskar och praktiserar bägge delar. Han berättar att det har skapat ett ännu större fokus på texterna, och om den ständiga strävan efter att berätta något – på riktigt. Den nya EP:n visar väldigt tydligt upp denna sida av artisten, framförallt med sina spoken word-inslag. Men även de rappade texterna är poetiskt välskrivna. Inte minst singeln Schaber, som behandlar den tudelade relationen till pengar.

Vad ligger bakom Schaber?

– Känslan av att allt är kört. Dels ekonomiskt men också den här känslan av ”vad fan håller jag på med?”, som sedan följs upp av att man känner sig självisk som försöker följa sin dröm. Och på det så hände det bara massa dåliga saker runt mig och mina vänner. Det är någon slags bråk i samvetet om vad som är rätt och fel. För det har funnits många alternativ liksom, lätta sätt att tjäna pengar snabbt, men där samvetet och drömmen har sagt ifrån. Så i stället har man försökt göra allt utan ett öre på kontot. Den låten kom ur den här ilskan, men är också ett försök att bjuda in andra. Alla kan känna igen sig i någon rad. Den här ”vad ska jag ta mig till?”-känslan.

Men det finns också en stark känsla av motstånd mot den ekonomiska aspektens betydelse.

– Verkligen. Man gör ju det här för att bygga något, och helst för att lyckas få med sina närmaste i den visionen. Men sen kommer pengarna och säger ”nej, det får du inte”. Det blir man less på, man vill inte bli motarbetad av något som pengar. Och då kommer tankar som ”går det inte snart så kommer jag göra något dumt” – det skrämde mig, så jag skrev av mig.

Sättet att hela tiden vrida och vända på perspektiv, ideal eller samhälleliga strukturer är ständigt närvarande i Conakrys musik. Vare sig det handlar om Lund, pengar eller den introverta reflektionen. Det finns en stor frustration och djup besvikelse på de motgångar som livet har bjudit på. När man lyssnar på verket får man ta sig igenom flera av dessa livskapitel på väldigt nära håll.

– Det har hänt mycket skit de senaste fyra åren, i olika perioder. Jag tror man hör den frustrationen och de olika perioderna i EP:n. Och hur flummigt det än låter, så har jag verkligen lärt känna mig själv genom att skriva de här låtarna. Jag har fått bearbeta en frånvarande förälder som gjorde val som man själv sen skulle få problem med, en lillebror som gått bort alldeles för tidigt, vännerna som det har gått dåligt för, ekonomisk kris och sen på det att man kanske själv skulle bli en oförberedd förälder. Det har varit en resa som trots att det inte blev något barn, ändå har lärt mig att samhället vi lever i inte är gjort för att just vi ska lyckas.

– Inspirationen för denna EP har verkligen bara varit att blotta mörkret. Jag vill kunna släppa en glad låt dagen efter att jag har släppt min EP, och då ska folk förstå vilken resa som ligger bakom den glädjen.