Death Cab For Cutie
Stockholm, 15/6 – 2015

Sist Death Cab For Cutie besökte Sverige var för nio år sedan, men få saker verkar ha förändrats i deras fanskara sedan dess. Samma hänförelse för bandet finns kvar när Crooked Teeth och Photobooth spelas och låtskrivaren som rockar poplugg vid 38 års ålder beundras fortfarande. Att detta Sverigebesök är efterlängtat kräver inga större insatser för att upptäcka.

Hänförelsen och all beundran börjar däremot tyna fort i samband med att enbart tråkigare material framförs ifrån de två senaste skivorna och tekniska problem som med tiden gör frontmannen Ben Gibbard allt mer irriterad. Stämningen blir fruktansvärt seg och nio års väntan på deras återkomst börjar kännas förgäves. Mitt i spelningen så ger han upp och slänger ifrån sig gitarren, tar bort mikrofonen ifrån sitt stativ och går ner till publiken och sjunger istället. Efter lite rundgång och hänsynslöst hanterande av lokalens utrustning så brister han ut ”we’re gonna get this shit fixed and play a real show for you”.

När bandet(s tekniker) åtgärdat alla problem återvänder de med förnyad energi och vänder sig mer åt deras tidigare diskografi som gör totalsuccé. Det är först nu som bandet visar sina bästa sidor, med entusiasm ifrån bandmedlemmarna och ett par publikfavoriter kvar att framföra. The New Year och Soul Meets Body skakar liv i publiken och Gibbard vrider på charmnivån till tusen. I kontrast till tidigare låtar under kvällen känns det som att vi bevittnar ett helt nytt band. Mindre charmigt är hans diss till Münchenbryggeriet genom att fråga publiken ”do you come to shows here often?”, varav några svarar med ett nej – och då svarar han med ”I can understand why”.

Efter att ha fått en enorm mängd publikfavoriter levererade med bravur, som I Will Possess Your Heart, Marching Bands of Manhattan och I Will Follow You Into the Dark, avslutar bandet med det optimala farvälet Transatlanticism. Den sju minuter långa klimaxuppbyggnaden är utan tvekan kvällens bästa moment som fyller flera ögon med tårar runt om på Münchenbryggeriet. Ett starkt avslut efter kvällens tidigare besvikelser och kaos. Under andra omständigheter och en längre stubin hos Gibbard hade vi kunnat erfara någonting magiskt, men med tanke på vad bandet är kapabla till finns det många chanser att återgälda sig. Låt det inte dröja nio år igen bara.