Festivalreportage
Distortion – given start på festivalsommaren
Publicerad: 7 juni 2018 av
Hugo Gerlach
Det är något av en tradition nu. Distortion är onekligen startskottet för festivalsommaren. Med pumpande ljudsystem, tiotusentals festglada danskar och en oändlig ström av kyld Tuborg i den gassande solen förvandlas Köpenhamns gator till ett brinnande partyinferno. Vädret brukar vara pendla mellan OK och bra de flesta åren – 2018 var det sinnessjukt. Gatufesterna spiller utanför de planerade kvarteren och hela staden verkar bubbla av spänd förväntan för lika fantastisk sommar. I slutet av veckan avslutas kalaset med Distortion Ø – två vilda nätter ute på Refshaleøen med i princip alla former av elektronisk dansmusik. Här ett reportage från fredagens festligheter.
Tidigt under fredagskvällen ringlar sig kön till entrén redan runt hörnet. Av någon outgrundlig anledning är det endast tre personer som ansvarar för armbandskontroll och visitering för samtliga 15 000 besökare. Trots att kön rör sig i snigelfart är stämningen god. Personligen vill jag spendera så mycket tid som möjligt framför b2b-setet med Central och DJ Sports. Två namn från den danska house-scenen i Århus, som är koncentrerad kring hajpade skivbolag som Regelbau, Help Recordings och 2 Bit Crew. Den första av deras fyra timmar försvinner i kön, men när jag anländer till den intima och lummiga disco-scenen är festen redan i full gång.
-
Foto: Kasper Månsson
Att de skulle gräva djupt i sina backar med vinyler anade jag på förhand: bara under de första 30 minuterna hör jag allt från pumpande 90s house, klassiska techno/house-fusioner (Nightmares On Wax – Aftermath släpptes två år innan jag föddes men har åldrats mycket bättre) och ettrig tech house. Givet är att de spelar mycket eget material: minst två cuts (Hejhej och I Dag) från Centrals purfärska Li’ud EP på Help samt ett knippe låtar som inofficiellt bekräftas som kommande Regelbau-släpp. Alla mixar är inte silkeslena men med en sådan fingertoppskänsla och framförallt friskt risktagande i sina selektioner håller de publikstorleken någorlunda konstant – eller åtminstone i konstant rörelse. När gänget bakom vinylspelarna lägger på bortglömda UK garage-guldkorn som D Base – Good Body Girlz är det svårt att inte höja händerna mot himlen med ett brett leende. Att folk viker av för på pappret större namn som Lehar, Johannes Brecht och rapparen Princess Nokia är kanske oundvikligt, men det känns som förlusten är deras.
-
Foto: Alvaro GM
Nästa hållpunkt är Yaeji, som vänt upp-och-ner på housescenen med sina välansade beats, finurliga texter och andlöst coola framtoning. Det är tydligt att hon hunnit charma fler under det senaste året, publiken sträcker sig långt bak och avståndet upp till scenen blir alldeles för långt. Intimiteten som jag nyss upplevde känns nu avlägsen. Istället för leende ansikten och lustiga utstyrslar som alla värnar om dansutrymmet kläms jag mellan en svettig mansöverkropp och någon som verkar läcka Tuborg ur öronen. Det blir mycket mer av en typisk spelning där folk stirrar upp mot scenen för att kanske få en skymt av glansen på Yaejis runda glasögon, än det härligt uppsluppna dansgolvet jag kom i från. Spår som Feel It Out, Mall Grab-covern Guap och givetvis hennes spralliga hit Raingurl är dock precis så mäktiga som förväntat, med ordentligt bifall från den nu rejält uppvärmda publiken.
-
Foto: Kasper Månsson
Just Mall Grab har nu tagit över pekpinnen på discoscenen. Australiensaren målar med bredare penseldrag än tidigare. Fokuset ligger på lo-fi house där basregistret har fått växa till sig ordentligt, samtidigt som de sönderfiltrerade hi-hatsen skär som laser genom natten. Egna alster som Pool Party Music smäller till rejält i ett set som annars känns väldigt mycket på rutin: någon uppbeefad disco-edit, halvdan hiphop-dito och mer lo-fi resulterar i en timme som är lagom inspirerande – även om det är full fart precis vid staketet.
Efter ha sett ett par minuter på Acid Arabs knasiga techno, letat efter de på kartan utmärkta vattenstationerna (det är jättelätt att få tag i Tuborg på Distortion, vatten är det svårare med) och gjort vårt bästa för att undvika alla Solomun-bros rör vi oss mot utgången. Distortion levererade en utmärkt inledning på en fullspäckad festivalsommar, som förväntat. Frågan hur länge det är möjligt? De konservativa krafterna i staden har i vanlig ordning gnällt om att “såhär kan vi minsann inte ha det!”. Precis som alla år i Distortions nu 20-åriga historia. Årets upplaga verkar dessutom ha varit en av de lugnare, så lugnt så andra politiker önskar att de restriktiva ljudnivåerna i staden höjs istället. Kanske blir det ett Distortion utan gatufester nästa år. Kanske blir det större än och bättre än tidigare. Vi håller tummarna för att danskarna vet vad som är bäst för festivalpubliken. De brukar ha koll på sådant. Jobba, sova och gnälla går det att göra alla dagar under året.
-
Foto: Daniel Liversage