Suedi var inte bara en EP. Det var en rörelse. Erik Lundin tog med oss på en samhällsresa där han blottlade det fulaste Sverige har av rasism, segregation och utanförskap. Han förändrade hiphop-Sverige och vad det är att ha en nationell tillhörighet i ett land du inte förväntas känna dig hemma i.
På Suedi spottade Erik ut raderna, de flög och landade väl men inte mjukt – på Välkommen hem känns det som att han vet att ordet är hans och folk kommer lyssna. Den nya EP:n saknar mycket av det raseri och den frustration Suedi utstrålade. Men tyngden och den fundamentalt viktiga tematiken om att ”vara människa före något annat”, som Erik själv säger det, finns kvar. Det handlar om att vara människa före alla epitet och fack som hon konsekvent blir tilldelad och placerad i – svensk, invandrare, fattig, rik, kriminell, välutbildad eller vad du än är. Han fortsätter att leverera historier om den verklighet som existerar bortom tullarna. Välkommen hem genomsyras av ett lugn som Suedi saknade, den andas snarare enorm pondus. En pondus som du bara besitter om du är en av Sveriges bästa textförfattare.
EP:ns fem spår startar drömskt men uppgivet i En dag, ”kvinnofrid / vilken kvinnofrid? / hur många kvinnoliv innan kvinnor finner frid?” och accelerar vidare och uppåt i Ratata. Hur han får monstruöst plågsamma sommarhiten Rap das Armas att låta värdig är tiotusenkronorsfrågan numero uno. Vidare är titelspåret Välkommen hem en emotionell urladdning som i perfekt balans summerar temat kring tillhörighet och kärleken till sitt hemland, vad det än varit eller vad det än är. ”Jag är hemma nu / det är här jag vill stanna” vittnar inte bara om att vara hemma i sitt land utan också i sig själv. När man hittat sin tillhörighet och finner ro i det.
Sista spåret Abiat (slang för kokain) är ett tydligt exempel på hur genialisk kombon Erik och producent Mats Norman är. Sex minuters frenesi av sylvass text och elektronisk perfektion. ”Folk dör för min abiat / folk står på kö för min abiat” för samman två världar som annars existerar parallellt förvisso men långt, långt ifrån varandra. Eriks berättelser är sorgliga och sanna, men inte utan humor. Tvärtom, som han själv sagt får det bli snyftigt, men bara om du garvar samtidigt. Drogmissbruket i Stockholms finare salonger, ”På en toalett med en fin brud / knäböjd ber till sin porslinsgud” är en stark kontrast till Västerorts sökande efter snabba pengar och rentav ren överlevnad.
Det är alltid svårt med uppföljare – med Suedi i ryggen är svårt en underdrift. Men med sin nya EP Välkommen hem befäster Erik Lundin sin position som en av hiphop-Sveriges största och viktigaste konstnärer. Och ja Erik, du borde för i helvete k-märkas.