Franz Ferdinand
Right Thoughts, Right Words, Right Action
28 augusti, 2013
Recension av Magnus Olsson
Skotten i Sarajevo må ha varit den tändande gnistan i första världskriget. Kronprinsen Franz Ferdinand av Österrike-Ungern blev ett offer. När Alex Kapranos kring 2001 formade den skotska konstellationen Franz Ferdinand slog deras alarmerande indierock ned som en bomb. De smattrande och energifyllda ljudbilderna blev startskottet för en ny våg av brittisk rockmusik. Efter att i evigheter ha runkat till Manchester var det återigen Glasgow som höll i staffetpinnen. I samma veva som MySpace och Arctic Monkeys slogs de som rivaler om den ädla tronen. Den självbetitlade debuten följdes upp med fenomenala You Could Have It So Much Better och det är på dessa meriter de lever än i dag.
2009 släpptes förvisso bandets tredje giv, det visade sig snabbt bli en ganska medioker historia. För en gångs skull kändes Franz Ferdinand omsprungna av sin tid, deras melodiösa rock saknade framförallt energi och det var det som burit dem hela vägen till altaret. Och visst, även den har kvartetten kan titulera sig kronprinsar, men frågan är om de har tillräckligt med krut i bössan när vi skriver 2013?
Bob Hardy, bandets bassist, berättar från ett femstjärnigt hotellrum hur de valt att gå tillbaka till rötterna med albumet Right Thoughts, Right Words, Right Action. Men framförallt betonar han att det är ett album som ska framföras live. Och visst, man hör ganska tydligt bandets förankringar i post-punk, även om det blandas friskt med funk och disco. Jag önskar bara att albumet lagt sig lika skönt mot örat som det lakan av egyptiskt bomull som klär bandets sängar.
Right Thoughts, Right Words, Right Action må vara en återgång, men inte en revolutionerande återkomst. Bob svänger mer på basen, gitarrslingorna slirar över hela ljudbilden och fyller oss stundtals med riff och allsångsrefränger. Love Illumination är förmodligen Franz Ferdinand i sitt esse. Som mest överraskar de i Beatles-klingande Fresh Strawberries.
Egentligen är det mesta sig likt, det är bara en ny tappning, ett nytt omslag och nya titlar. Vi vet alla hur det här kommer sluta, du kommer vara för full på en lerig åker, du skrålar till Take Me Out och nynnar på något från den här plattan.