Grizzly Bear har alltid varit fantastiska på att måla upp vackra landskap. På 2012 års fantastiska Shields frammanade de vandringar genom skogslandskap med Sleeping Ute, den annalkande höstkylan med Yet Again och solens egna strålar med Sun in Your Eyes. Albumet var en naturlig utveckling från genombrottsalbumet Veckitamest, som i sin helhet kändes som en ensam promenad genom skogar och städer. Inför sin nya skiva berättar de att deras mål som band, vare sig det handlar om texten eller det instrumentala, är att skapa en hel ljudupplevelse – något fulländat, en stor filt i vilken varje tråd är minst lika viktig som det färdiga resultatet. På bandets senaste alster Painted Ruins bjuder Grizzly Bear oss att dyka ännu djupare ner i deras värld.
Det första som slår en med det nya albumet är antalet syntar som dyker upp på alla spår. Singeln Mourning Sound har mer eller mindre en syntslinga som refräng i första delen av låten. Three Rings öppnar med en dov och kylig bassynt och öppningsspåret Wasted Acres genomsyras av en syntmatta som låter som en bris underliggande spåret. Inslagen är inte något helt nytt för bandet, men på Painted Ruins blir de lika integrerade som resterande instrument och ger upphov till en ännu starkare och konsekvent atmosfär. Denna gång är atmosfären inte lika konkret som tidigare, utan på Painted Ruins har Grizzly Bear skapat ett abstrakt ramverk fyllt av explosiva färger och nyanser. Snarare än att vara en skogspromenad är Painted Ruins introspektiv och kontemplativ samtidigt som den blickar och sträcker sig utanför vår atmosfär. Hela albumet leker med denna dynamiska spänning där de mest intima stunder glittrar och skimrar och de mest storslagna stunderna glöder och knastrar som fallande stjärnor. Båda låtarna Four Cypresses och Three Rings är perfekta exempel på detta, där de första minuterna utnyttjas till att skapa en stark och konkret stämning – fylld av intrikata slagverk, vackra sångstämmor och ambienta ljud – bara för att sedan explodera ut i en symfoni av orkestrerade fyrverkerier. Det är vackert, stundtals ogreppbart men samtidigt, om än bara lite, olycksbådande. “It’s chaos, but it works” sjunger sångaren och gitarristen Daniel Rossen på Four Cypresses. Det är en skräckblandad förtjusning, ett försök att i en begränsad form få utrymme till så mycket som möjligt utan att det ska överväldiga lyssnaren.
På Painted Ruins är Grizzly Bear mer lekfulla än de tidigare varit och stundtals kommer de nära psyk-territoriumet. Redan nämnda Wasted Acres avslutas i ett långsamt, instrumentalt jam, där repetition utnyttjas för att vagga in lyssnaren till resten av albumets hypnotiserande stämning. Aquarian kan bäst beskrivas som en extremt njutbar och underhållande låt att lyssna på – bas, trummor och explosiva syntackord brottas om att få utrymme medan Rossen tämjer de vilda instrumenten med en sångprestation som dryper av attityd. Även här avslutas låten i ett läckert instrumentalt outro som borde få Tame Impala att vilja få sin psykrock-stämpel tillbaka. Albumets höjdpunkt är dock Glass Hillside, en låt som nästan transcenderar bandet själva i den mån att de inte längre låter som Grizzly Bear. Det gör dock inte på något sätt att den sticker ut, eller att den känns märklig i spårlistan – snarare uppstår den som något skapat ur det vi hittills hört på albumet, som att vi rör oss närmare huvudmotivet i den filt som håller på att sys samman. Det är en låt som leder sig själv, som tar svängar åt olika oförutsägbara håll. I den sekund man tror att man listat ut låten introducerar den i stället ett nytt parti som lyckas vara bättre än det förra. Det hela utkristalliseras i något som enbart kan förklaras som något Pink Floyd-esque. Det är inte bara en av de bästa låtarna på albumet utan kanske en av de bästa låtarna som finns i bandets diskografi.
Grizzly Bear är helt enkelt tillbaka. Det har varit en lång väntan, men med Painted Ruins bevisar de ännu en gång att de är några av de mer spännande och skickliga musiker som finns på indierockscenen just nu. Även om de aldrig någonsin kommer kunna återskapa det perfekta avslutet som var Sun in Your Eyes på Shields, så lyckas Painted Ruins ändå vara ett bevis på att Grizzly Bear är giganter i de landskap som de skapar åt oss andra.